Det känns som om vi står inför en hotande mycket brutal och obegriplig katastrof...
Vi vet hur publiksiffror påverkar resultatet i olika föreningar. En dipp utan fullsatta derbyn och publikfriande slutspel lär snabbt bli ett hot mot hela föreningsekonomin. Marginalerna och lagren är små.
Vår hockeyabstinens är brutal. Våra alla hockeytypers längtan efter ishockey får en missbrukande knarkare att framstå som en försiktig och nykter flickscout.
Minsta lilla covidjävel som smyger sig in i laget skapar ny kaos och sjuka förutsättningar. Inget är som eljest längre.
Man kan säga att hockeyn är ute på fett hal is.
En klok hockeynörd, Mr Madhawk skriver:
”Hade jag varit HockeyAllsvenskan hade jag inte satt igång ligan förrän det finns ett klart besked. Det är större ekonomisk förlust att resa, använda material och betala ut lönerna. Bara permittera så många man kan och avvakta. Finns inga TV-pengar att prata om”
Köper jag som utsvulten hockeysupporter ett C-more abonnemang, då går den mesta degen till några klubbar jag skiter högaktningsfullt i. Inte till Timrå IK i alla fall.
Vi måste nog snart våga inse att vi hockey och även många andra sportnördar vandrar på knivens egg.
Pandemin krossar företag, privatpersoner, länders ekonomier och dödar tusentals på sin väg fram.
Hur i helvete ska vi klara och ÖVERLEVA det här?
Vad säger lokala sponsorer? Staten? Vi supportrar? Spelare? Ledare? Förbundet? Vad är planen?
Varför tänker jag på en struts som står med huvudet i sanden?
Längtan efter en fullsatt ishall, spruckna varmkorvar, en hes svettig kompakt klack, halvkall bira, två koppar kaffe mitt i en skarp match med tacklingar och hela jäkla köret mellan Timrå IK och säg Modo, Björklöven eller varför inte Brynäsjävlarna?
Tanken ger mig ståpäls. Låt mig åter få uppleva detta snart!!!
Bristen är bedövande.
Nu ska vi dessutom överleva Corona först. Det är några fler än Adam Alsing som faktiskt aldrig mer får chansen att uppleva ishockey som innan pandemin. Fuck corona!
· 
