kulltorp: Instämmer till 100%, den största fiende de har är i mångt och mycket sin egen självbild. Det hade gått att få ordning på det där skeppet betydligt snabbare om det inte framstått vara sån kolossal röra och många viljor. Jag tycker att väldigt mycket känns som att de har några offentliga galjonsfigurer som får bära ansvar och skuld, sen pågår det massa påtryckningar internt. Glader sitter där på sitt kontor och någonstans i pappershögen ligger den där PLANEN han en gång hade för vad detta skulle bli, ännu längre ner finns olika planer för vad de tidigare sportcheferna ville att deras respektive legacy skulle bli.
I övrigt innehåller högen massa välvilliga förslag från utomstående som absolut inte vill något annat än klubbens bästa, men när det blir så mycket av den varan och så många av dessa viljor också har kapital att skjuta till så tappar man kursen om och om igen. Precis så har jag upplevt Modo Hockey i över tio år nu. De har ALLT för att vara ett topp sex-lag i SHL, men alldeles för kortsiktiga horisonter och för svag styrsel för att nå dit. Modo och Leksand är två nästan identiska exempel på det. Pengar, pengar och inte minst: pengar. Juniorverksamheter i absolut toppklass som de får alldeles för liten payback av. Varför? Jag vet inte, jag utgår också ifrån att jag har stora brister i min tes i och med att jag bara utgår ifrån den bild jag får av klubbarna, men när man hela tiden har den ekonomiska möjligheten att "gå över ån efter vatten" så gör man nog lätt det. Vi hade säkerligen kunnat hamna i samma sits även vi med samma hypotetiska förutsättningar, men har istället lyxen att leva på randen till konkurs hela tiden vid minsta konjunktursvängning.
Det går inte att säga att vi VET att vårt exempel är det enda som genererar framgång, men vi åkte ur 2013 med dunder och brak och var sedan tvingade att ställa ett J20-lag (plus lite extra krydda) på banan året efter. Det gav utväxling, efter några år. Ur den förutsättningen mejslade vi också fram ett helt gäng med talanger som tagit enorma kliv sedan dess. Detta är då alltså ur J20-trupper som under större del av den tiden slirat i botten av Superelit, men vi har tvingats att gå den vägen istället för att plocka in 35-åriga kanadensare.
Modo Hockey är ett lag som – med undantag för fjolåret – varit ett mittenlag i HA. Det enda rätta är väl att bara landa i den insikten till att börja med och sedan se till vad man har för förutsättningar till att hitta en stabilitet för att nå ännu högre. Där har man då två enormt viktiga faktorer: ekonomiskt underlag och juniorverksamhet. HA är inte en svårare liga än att det med några säsongers sammanhållen strategi går att svetsa samman en riktigt stark trupp med HA-mått mätt med 'egna' spelare. I år gör man ju dessutom precis det, men istället för att helhjärtat gå in för att ta de där stegen med hembakta spelare så blandar man istället upp det hela med några nordamerikaner och framförallt: en utländsk tränare utan någon som helst koppling till klubben sedan tidigare. Med meriter från sammanhang och från en nivå som inte alls synkar med var Modo Hockey befinner sig idag.
Jag säger inte att Glader är ett kvävt geni nu som enbart är slav under externa finansiärers påtryckningar, men hur i helvete man landade i det där alternativet är fullständigt obegripligt. Det går inte att skylla på att de blev av med Hellkvist sent, det måste finnas så extremt många namn som i en frisk förening legat betydligt närmre till hands men som man nu istället skitit i och kanske känt att de "inte klarar pressen i den här föreningen, pressen ÄR ju så stor, vi är ju ~egentligen~ bäst?"
Igår fick de stryk av Västervik på hemmaplan. Panik i ledet, lite onödigt om man frågar mig. Modo slog övertygande Hästen senast och mötte nu ett Västervik som både plockar poäng som ett topplag och 'ska vara' ett topplag sett till vad de faktiskt presterar som lag mätt i underliggande statistik. I Västerviksbåset står då en figur som får allt starkare papper på att han är fenomenalt duktig på att jobba med det som – enligt min mening – är exakt vad som borde vara Modos kärnverksamhet just nu: att bygga ett lag med unga spelare över tid och som känner föreningen/ligan utan och innan. Som VET hur man bygger framgång i HA. Problemet är väl bara att han aldrig fick några NHL-matcher på sitt spelar-CV och att han vägrar ha kostym.
Knylan: Vill börja med att säga att du (som alltid)skriver riktigt bra, och jag håller med om det mesta. Dock skulle jag säga att juniorverksamheten är det som räddat Modo de senaste 5-10 åren, eftersom de alltid slutat med att man fått lyfta upp ett gäng juniorer när de tilltänkta fixstjärnorna med NHL-matcher under bältet visar sig floppa. Utan dessa juniorer hade nog inte Modo som förening funnits idag. Angående Karlin och Västervik är det huvudet på spiken. Han säger själv att hans högsta dröm är att få komma hem och träna Modo, men eftersom det inte är tillräckligt sexigt med en tränare från egna led går man över ån(i det här fallet Bottenviken) för att hämta vatten i form av Nieminen som inte har mycket mer än sitt goda rykte som spelare och ett par säsonger i Fm- liiga i bagaget. Nu kanske det visar sig till slut att han är duktig och helt rätt val, även om jag har svårt att tro det. Men GREJEN som stör, är att man inte valde en ung svensk tränare denna gången heller. Man vill uppfinna hjulet på nytt och bevisa för alla att ni minsann har satsat fel, och vi har ett NYTÄNK. Så då är vi tillbaka där då, med rykten om sparkade tränare, panikvärvningar i Oktober osv osv.. ja jisses.
Och till alla er alla er som gottar er: payback’s a bitch 😎
· · 
· 
I övrigt innehåller högen massa välvilliga förslag från utomstående som absolut inte vill något annat än klubbens bästa, men när det blir så mycket av den varan och så många av dessa viljor också har kapital att skjuta till så tappar man kursen om och om igen. Precis så har jag upplevt Modo Hockey i över tio år nu. De har ALLT för att vara ett topp sex-lag i SHL, men alldeles för kortsiktiga horisonter och för svag styrsel för att nå dit. Modo och Leksand är två nästan identiska exempel på det. Pengar, pengar och inte minst: pengar. Juniorverksamheter i absolut toppklass som de får alldeles för liten payback av. Varför? Jag vet inte, jag utgår också ifrån att jag har stora brister i min tes i och med att jag bara utgår ifrån den bild jag får av klubbarna, men när man hela tiden har den ekonomiska möjligheten att "gå över ån efter vatten" så gör man nog lätt det. Vi hade säkerligen kunnat hamna i samma sits även vi med samma hypotetiska förutsättningar, men har istället lyxen att leva på randen till konkurs hela tiden vid minsta konjunktursvängning.
Det går inte att säga att vi VET att vårt exempel är det enda som genererar framgång, men vi åkte ur 2013 med dunder och brak och var sedan tvingade att ställa ett J20-lag (plus lite extra krydda) på banan året efter. Det gav utväxling, efter några år. Ur den förutsättningen mejslade vi också fram ett helt gäng med talanger som tagit enorma kliv sedan dess. Detta är då alltså ur J20-trupper som under större del av den tiden slirat i botten av Superelit, men vi har tvingats att gå den vägen istället för att plocka in 35-åriga kanadensare.
Modo Hockey är ett lag som – med undantag för fjolåret – varit ett mittenlag i HA. Det enda rätta är väl att bara landa i den insikten till att börja med och sedan se till vad man har för förutsättningar till att hitta en stabilitet för att nå ännu högre. Där har man då två enormt viktiga faktorer: ekonomiskt underlag och juniorverksamhet. HA är inte en svårare liga än att det med några säsongers sammanhållen strategi går att svetsa samman en riktigt stark trupp med HA-mått mätt med 'egna' spelare. I år gör man ju dessutom precis det, men istället för att helhjärtat gå in för att ta de där stegen med hembakta spelare så blandar man istället upp det hela med några nordamerikaner och framförallt: en utländsk tränare utan någon som helst koppling till klubben sedan tidigare. Med meriter från sammanhang och från en nivå som inte alls synkar med var Modo Hockey befinner sig idag.
Jag säger inte att Glader är ett kvävt geni nu som enbart är slav under externa finansiärers påtryckningar, men hur i helvete man landade i det där alternativet är fullständigt obegripligt. Det går inte att skylla på att de blev av med Hellkvist sent, det måste finnas så extremt många namn som i en frisk förening legat betydligt närmre till hands men som man nu istället skitit i och kanske känt att de "inte klarar pressen i den här föreningen, pressen ÄR ju så stor, vi är ju ~egentligen~ bäst?"
Igår fick de stryk av Västervik på hemmaplan. Panik i ledet, lite onödigt om man frågar mig. Modo slog övertygande Hästen senast och mötte nu ett Västervik som både plockar poäng som ett topplag och 'ska vara' ett topplag sett till vad de faktiskt presterar som lag mätt i underliggande statistik. I Västerviksbåset står då en figur som får allt starkare papper på att han är fenomenalt duktig på att jobba med det som – enligt min mening – är exakt vad som borde vara Modos kärnverksamhet just nu: att bygga ett lag med unga spelare över tid och som känner föreningen/ligan utan och innan. Som VET hur man bygger framgång i HA. Problemet är väl bara att han aldrig fick några NHL-matcher på sitt spelar-CV och att han vägrar ha kostym.
Tack för ordet.