KalleK: Ja, som sagt - vi ska inte låtsas om annat än att han är en sjukt kompetent och viktig spelare. Men han har hamnat i en jobbig form av mellanhand. i PP får han utrymmet och tiden, och då är han seriens överlägset bästa spelare. I 5-5 gör han mycket bra, men mot motstånd som spelar hårt och tajt (såsom Västervik eller Löven när dom är på sitt defensivaste humör) försvinner han långa stunder. Och då blir hela kedjan mest snygg-snirkliga i anfallszon. Han jobbar hem mer, men vinner ärligt talat inte fler puckar nu än när han blålinje-fiskade 17/18. Och antalet sargdueller han har vunnit den här säsongen kan nog räknas på ena handens fingrar.
Mellanhand, som sagt. Att lägga 90% av energin på offensiven som han gjorde ifjol var inte fruktbart, om han tänker sig en karriär i NHL eller ens på toppnivå i SHL. Därtill är han lite för vek, och tyvärr inte s å offensivt exceptionell. Så att han försöker skruva till energifördelningen mot mer gnuggande lagarbete är nog klokt. Men just nu är inte balansen bra. Han hjälper inte laget att vinna särskilt många fler puckar, och han är mindre explosiv framåt. Plus att han passar 8/10 i lägen som han ifjol skulle ha avslutat på.
I denna process har han oket av att leda laget som kapten, och med förväntningarna att krossa poängrekordet och ta upp Timrå i SHL. Det är rätt tuffa förutsättningar. Jag hoppas verkligen att han kommer att spela på sin prime i slutspelet, precis som han gjorde i - framför allt - allsvenska finalen mot Leksand. Då brann han i varje byte och knäckte Leksand fullständigt. Mot KHK blev det tuffare, men då klev hela - av Dahlén moralboostade - laget fram.
Så: älskar Dahlén men är lite orolig. Hoppas att jag kommer att skratta åt dessa farhågor när vi går in i slutspelet.
Bragd-Birger: Håller tyvärr med dig. Poängen har trillat in som poängligan klart visar. Dock så tycker jag Lodin just nu visar den nivå i sitt spel som man faktiskt önskar av Dahlén. Just på sättet Lodin utmanar 1 mot 1 och dominerar stundtals i offensiv zon. Förhoppningsvis slår Jonte om och fightingfacet åker på när det är dags för slutspel och vinsterna betyder nått. Man har ju som sagt sista matchen mot Karlskoga förra säsongen på näthinnan med 5 poäng på kontot. Vill minnas man tvekade en aning på Jontes status även inför det kommande kvalspelet..
Bragd-Birger: Det där snacket om rekord hit och dit, från tv och tidningar! Totalt irrelevant! Åtminstone jag är fruktansvärt less på att höra om sånt där!
Bragd-Birger: Hur fan kan man vara orolig för Dahlén? 4 heta lägen igår. 1 i stolpe. Passar löke till solklart mål. 1+1 där en normal match. Kom igen....
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
I 5-5 gör han mycket bra, men mot motstånd som spelar hårt och tajt (såsom Västervik eller Löven när dom är på sitt defensivaste humör) försvinner han långa stunder. Och då blir hela kedjan mest snygg-snirkliga i anfallszon. Han jobbar hem mer, men vinner ärligt talat inte fler puckar nu än när han blålinje-fiskade 17/18. Och antalet sargdueller han har vunnit den här säsongen kan nog räknas på ena handens fingrar.
Mellanhand, som sagt. Att lägga 90% av energin på offensiven som han gjorde ifjol var inte fruktbart, om han tänker sig en karriär i NHL eller ens på toppnivå i SHL. Därtill är han lite för vek, och tyvärr inte s å offensivt exceptionell.
Så att han försöker skruva till energifördelningen mot mer gnuggande lagarbete är nog klokt. Men just nu är inte balansen bra. Han hjälper inte laget att vinna särskilt många fler puckar, och han är mindre explosiv framåt. Plus att han passar 8/10 i lägen som han ifjol skulle ha avslutat på.
I denna process har han oket av att leda laget som kapten, och med förväntningarna att krossa poängrekordet och ta upp Timrå i SHL. Det är rätt tuffa förutsättningar.
Jag hoppas verkligen att han kommer att spela på sin prime i slutspelet, precis som han gjorde i - framför allt - allsvenska finalen mot Leksand. Då brann han i varje byte och knäckte Leksand fullständigt. Mot KHK blev det tuffare, men då klev hela - av Dahlén moralboostade - laget fram.
Så: älskar Dahlén men är lite orolig. Hoppas att jag kommer att skratta åt dessa farhågor när vi går in i slutspelet.