Som någon sa är det bara att kavla upp ärmarna och spotta i nävarna. AIK är inte dåliga när de spelar som bäst vilket de bevisat genom att ta sig till kvartsfinal. Spelarna ute på planen ska inte sukta efter att göra hattrick och sånt oväsentligt, utan nu är det att vinna matcher som räknas. Att vi och spelarna tycker de är dåliga för att de inte gör mål håller jag inte med om. Vissa matcher är extra tighta och då räcker det att som idag göra ett mål mer än motståndarna. Det kommer med all sannolikhet bli färre och färre mål framåt framöver så tycker vi kan släppa den biten.
Det här är inte ok. Vi hade absolut bra försvarsspel i går.
Att vi reder ut alla (en del riktigt orättvisa och sjuka) utvisningar tyder på styrka.
Men jag såg också att vi var en rungande stolpträff från 1-1 och ännu mer nervpress...
I går kom vi undan med ett nödrop. Matchen var som en sjuk skräckfilm.
Man pratar om att våga ha kul och spelglädje där ute. Just där är vi inte nu.
Är det för stora krav och press på spelarna?
Ett år utan publik på läktarna lär ställa ÄNNU större krav på resultat, ekonomi och eventuellt uttalad framgång i en svår och märklig tid. Det här har varit säsongen från helvetet. Coronan har skakat om hela världen. Hockey och andra sporter är skakade i sina grundvalar!
Vi supportrar sätter press! Vi ylar och skriker som rastlösa kapplöpningsfullblod i sken. Vi analyserar allt.
Några skriver:
- BÄNKA DAHLÉN OCH LÅT JUNIOREN SPELA.
Klokt under den press som råder just nu? Ett misstag och en hel karriär lär kunna gå åt helvete... Eller förlåter vi supportrar storsint misstag lika lätt som hjälteinsatser hyllas?
Ska den här klubben hitta glädjen, då måste laget slappna av och våga.
Vi supportrar sponsorer mm, måste våga säga att vi skiter i SHL, vi vågar förlora. Vi orkar med individuella misstag. Vi älskar hockey! Släpp sargen och spela hockey! Ha kul där ute. Vi älskar Timrå i med och motgång! Det är det vi vill! Och det är det som räknas. För drygt 20 år sedan förlorade vi någon jävla play off mot Arboga borta. Jag var där...
Och jag älskar och stöttar Timrå IK fortfarande. I med och motgång. Vattnet rinner vidare under broarna i Bergeforsen och det kommer det att göra länge...
Släpp sargen och våga förlora. Jag kan leva med att ni försöker, det räcker för mig så länge jag finns här.
· 
