Olle: Självklart går man bananas då och känner att det blir 4-0 i matcher till Västervik. Men poängen i mitt förra inlägg är ju att vi är ganska snabba - mest troligt för snabba - att hänge oss till kaos och destruktivitet. Det blir liksom kolsvart för oss trots att det stod 0-0 där och då. Känns ändå som att laget tror på tålamods-pratet själva.
Men det är väl så supporterskapet är funtat? Känslorna utanpå och värsta tänkbara scenario konstant?
Kerstin_k: Jag skriver nog som jag skulle prata om jag stod på läktaren, det blir lite impulsivt. Men det sagt så säger jag inte att jag har helt fel i det jag säger heller. Vill f.ö. lyfta PW som drar på sig femman på VVIK spelaren. Skulle vilja veta om det var lite trash talk bakom...
Kerstin_k: Att se en viktig match live är den ultimata känslostormen. Heaven or Hell and nothing between! Alla känslor kommer... det här kommer aldrig att gå... yes nu är vi på G... nu tar vi det här... för att nästa sekund må fysiskt illa för hur det ser ut! Alla nerver o psyket utanpå... men när man sen ser matchen i efterhand så ser man att det var ganska stabilt ändå. Om jag vill vara utan känslor o ångest? Gärna... men ändå aldrig. Sån är jag.
Så är det. HS forumet är Sveriges största kappvändare. Minsta lilla motgång så är det botten och tvärtom. Det visar ändå på passion o lidelse för laget. Men lite tålamod kan man ju kräva innan motorsågen åker fram.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Men det är väl så supporterskapet är funtat? Känslorna utanpå och värsta tänkbara scenario konstant?