Artic Joe: Vilket vi gjorde massvis igår, ska sägas (störde Marmenlind och tog stryk framför målet, dvs). Nä, det finns inga enkla lösningar på sånt här. Det är en liten jävla gummitrissa som ska in bakom en linje, innanför en ram. Igår mäktade vi med 72 försök med att få den bakom den där linjen, vi lyckades en gång. Vilket var precis i ett läge där Västervik nyss pressat oss, Lundins mål kunde inte ha kommit mer lägligt än just då. Efter det mattas Västervik av och vi började äga ALLT i stort sett. Men: vi är återigen så pass överlägsna att noggrannheten någonstans blir lidande. Vi börjar tänka på Mikes topplista över ”snygga mål” långt innan det finns utrymme för det. Fast, tänk ändå, att få gå till final och att samtidigt avgöra sista semifinalen med några riktiga youtubeklassiker. *mmmmmmmm* 🤤🤤🤤🤤😍😍😍
STOPP! Pang, bom. 1-1 händer, ur en situation som är så egendomlig att Cmore inte märker den, trots att de vevar reprisen 700 gånger. FW vill stå upp för sin polare Dahlén och lämnar Svesse ensam med två Västervikare. Det är i stort sett bara dom tre, och Lundin, som ens verkar registrera att spelet fortgår. Att domarna inte blåser är sensationellt i sig, men att tillfälligheterna studsar som de gör i den situationen är ännu sjukare. Det hade lika gärna kunnat vara någon forward (och inte FW) som klivit på Anderberg i det där läget och då hade vi åtminstone löst den kontring som uppstår. Med publik på läktarna hade det visslats och kastats snusdosor i 10-15 minuter efter den där situationen.
Jag satt bara och gapade, men det låg så enormt långt bort i den stunden att ens föreställa sig att det skulle bli matchavgörande. Det var nästan så att jag tänkte att det var ”bra för matchen”, precis som om det finns ett uns av njutning att betrakta det här slutspelet. Ingen av våra spelare verkar ta superhårt på det hela heller, för hur fan skulle det se ut om vi, Den Stora Favoriten, skulle gnälla? Vi ska bara hålla oss till vårat och nästan be om ursäkt för att vi vann serien överlägset, trots att just det beror på att exempelvis Löven – givet sitt spelarmaterial – gör en usel grundserie. Hur som, 1-1 rör oss inte i ryggen och vi bara fortsätter att mata på. Det där löser sig.
Jag vet inte om Karlin la korvfingrarna på sin matchcoach-bibel någonstans där strax innan 1-1, men på något egendomligt sätt upphör tyngdlagen att existera. I DERAS zon, enbart. I andra änden av banan står JJ och ångrar att han inte tog med sig en god bok och något att sitta på. Sen, ja... Västervik tillbringar två minuter i vår zon under hela andraperioden. På dessa två minuter får de iväg totalt sju avslut. Sex av dessa når kassen, och de gör mål på två av dem. Vad var det Jimmy sa i Timråpodden, hade vi 34 avslut i andra? Marginaler, gott folk. 34 avslut och totalt över åtta minuter tillbringade vi i deras zon, på en period. Hatten av, men inte till Västervik, utan till oss. Det är en svår konst att lyckas gå ur andraperioden med 0-2.
Nä, fy fan. Ju mer man försöker begripa sig på alla händelser under matchen igår desto mer snabbar jag på någon form av rusande demens. Allt blir ett töcken, och slutsatsen blir att det inte går att förklara den här typen av matcher. 72 avslut är 72 olika tillfällen med sina egna omständigheter, händelser och puckbanor. Västervik hade marginalerna med sig 71 gånger, den ni. Vi kan lika gärna passa på att torska tre matcher på rad nu också, för första gången på tre Freddan-ledda HA-säsonger. Möjligt? Ja. Troligt? Nej. Det här löser vi.
Knylan: Helt ärligt, matchen igår måste varit något slags världsrekord i motstuds och konstiga situationer där allting samarbetade i en magnifik symfoni för att det skulle gå åt helvete för oss.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· · 
STOPP! Pang, bom. 1-1 händer, ur en situation som är så egendomlig att Cmore inte märker den, trots att de vevar reprisen 700 gånger. FW vill stå upp för sin polare Dahlén och lämnar Svesse ensam med två Västervikare. Det är i stort sett bara dom tre, och Lundin, som ens verkar registrera att spelet fortgår. Att domarna inte blåser är sensationellt i sig, men att tillfälligheterna studsar som de gör i den situationen är ännu sjukare. Det hade lika gärna kunnat vara någon forward (och inte FW) som klivit på Anderberg i det där läget och då hade vi åtminstone löst den kontring som uppstår. Med publik på läktarna hade det visslats och kastats snusdosor i 10-15 minuter efter den där situationen.
Jag satt bara och gapade, men det låg så enormt långt bort i den stunden att ens föreställa sig att det skulle bli matchavgörande. Det var nästan så att jag tänkte att det var ”bra för matchen”, precis som om det finns ett uns av njutning att betrakta det här slutspelet. Ingen av våra spelare verkar ta superhårt på det hela heller, för hur fan skulle det se ut om vi, Den Stora Favoriten, skulle gnälla? Vi ska bara hålla oss till vårat och nästan be om ursäkt för att vi vann serien överlägset, trots att just det beror på att exempelvis Löven – givet sitt spelarmaterial – gör en usel grundserie. Hur som, 1-1 rör oss inte i ryggen och vi bara fortsätter att mata på. Det där löser sig.
Jag vet inte om Karlin la korvfingrarna på sin matchcoach-bibel någonstans där strax innan 1-1, men på något egendomligt sätt upphör tyngdlagen att existera. I DERAS zon, enbart. I andra änden av banan står JJ och ångrar att han inte tog med sig en god bok och något att sitta på. Sen, ja... Västervik tillbringar två minuter i vår zon under hela andraperioden. På dessa två minuter får de iväg totalt sju avslut. Sex av dessa når kassen, och de gör mål på två av dem. Vad var det Jimmy sa i Timråpodden, hade vi 34 avslut i andra? Marginaler, gott folk. 34 avslut och totalt över åtta minuter tillbringade vi i deras zon, på en period. Hatten av, men inte till Västervik, utan till oss. Det är en svår konst att lyckas gå ur andraperioden med 0-2.
Nä, fy fan. Ju mer man försöker begripa sig på alla händelser under matchen igår desto mer snabbar jag på någon form av rusande demens. Allt blir ett töcken, och slutsatsen blir att det inte går att förklara den här typen av matcher. 72 avslut är 72 olika tillfällen med sina egna omständigheter, händelser och puckbanor. Västervik hade marginalerna med sig 71 gånger, den ni. Vi kan lika gärna passa på att torska tre matcher på rad nu också, för första gången på tre Freddan-ledda HA-säsonger. Möjligt? Ja. Troligt? Nej. Det här löser vi.