Bragd-Birger: Man får snurra lite på tombolan för att hitta den kedja (utöver förstalinan) som ska vara vårt mest potenta hot i varje match. Idag var det helt plötsligt brunkhästarna som gnuggade på väldigt bra, och jag vet inte om det var för att Löven kanske underskattade den linan. De kunde gott och väl fått mer speltid, som sagt.
Sen röjde väl andralinan fram en hel del också men Lodin hade en sån där match där hans ständigt små marginaler hela tiden placerade sig någon decimal på minusskalan. Då blir han drällkungen istället för den där supersnidaren han säkert kan visa sig bli redan imorgon. Med mer resolut effektivitet från den kedjan hade den här matchen varit över betydligt tidigare än vad som blev fallet. Chanser skapas nämligen, en masse.
Ja, vad Löven ska hitta på nu är en oerhört stor fråga. Att vara sådär pass klena och ändå jobba sig ikapp till 3-3 var ju rent bragdartat, om vi då inte bänt oss ur den parterren och vänt tillbaka matchen i precis rätt läge. Den förnimmelse av syretillförsel Löven fick smaka på täpptes snabbt igen, och det kändes överlag ganska uppgivet/tungandat från deras sida matchen igenom.
Det där ”mentala övertaget” som var den här finalseriens fetaste rubrik på förhand och Lövens stora chans har nu bleknat. I skuggan av att de förlorat två i rad nu så är det en bäst av sju-serie som pågår, och när den är över så är den över. Det där coronahålet som både Löven själva och Harald vill motivera deras två senaste insatser med måste de kravla sig upp ur illa kvickt, med en oerhört begränsad backsida till råga på allt. Att skylla torskarna på skador, corona och avstängningar är på alla sätt brukbart, men det kommer inte förmildra något i efterhand överhuvudtaget.
Jag minns inte ens när vi vänt ett underläge mot Löven senast, det har åtminstone inte hänt den här säsongen och förmodligen hände det inte heller förra säsongen. Ångesten efter deras 1-0 ikväll var därför minst sagt påtaglig, för det är ju precis såna detaljer man tvingat sig själv att tro att de alltid ska stämma. Allt det sket laget fullständigt i och helt plötsligt var även det spöket utmanövrerat. Inte heller en sån detalj kvarstår som en mental belastning. Åtminstone inte just nu, när man går lite på rus.
Och då… ja, vad kvarstår då? Wallson äger förmodligen fler dunvästar än vad han har spelbara backar att tillgå just nu, och utan vår benägenhet att dra på oss mer eller mindre dumma tvåor så har de ofantligt lite offensiv att bjuda på. Det spelet MÅSTE Löven lyfta, och jag kan definitivt inte utesluta att de också kan göra det. Men just nu framstår det avlägset, och det känns inte heller som att de riktigt tror på det själva. Jag har ogärna fel i den känslan, men när inte ens Wallson tjurar efter en sån här match så blir man ju fundersam. Trollar han bara, eller vad menar han egentligen med att de ”måste komma tillbaka till vårat spel”, som han alltid säger? Är det att göra sex mål på 21 skott, som i match ett?
Men ny match imorgon, då. JJ är säkert lite sur på de kassar han släpper idag, och slipar vi bara till oss lite i vår noggrannhet så finns det goda chanser till vinst.
· · 
Sen röjde väl andralinan fram en hel del också men Lodin hade en sån där match där hans ständigt små marginaler hela tiden placerade sig någon decimal på minusskalan. Då blir han drällkungen istället för den där supersnidaren han säkert kan visa sig bli redan imorgon. Med mer resolut effektivitet från den kedjan hade den här matchen varit över betydligt tidigare än vad som blev fallet. Chanser skapas nämligen, en masse.
Ja, vad Löven ska hitta på nu är en oerhört stor fråga. Att vara sådär pass klena och ändå jobba sig ikapp till 3-3 var ju rent bragdartat, om vi då inte bänt oss ur den parterren och vänt tillbaka matchen i precis rätt läge. Den förnimmelse av syretillförsel Löven fick smaka på täpptes snabbt igen, och det kändes överlag ganska uppgivet/tungandat från deras sida matchen igenom.
Det där ”mentala övertaget” som var den här finalseriens fetaste rubrik på förhand och Lövens stora chans har nu bleknat. I skuggan av att de förlorat två i rad nu så är det en bäst av sju-serie som pågår, och när den är över så är den över. Det där coronahålet som både Löven själva och Harald vill motivera deras två senaste insatser med måste de kravla sig upp ur illa kvickt, med en oerhört begränsad backsida till råga på allt. Att skylla torskarna på skador, corona och avstängningar är på alla sätt brukbart, men det kommer inte förmildra något i efterhand överhuvudtaget.
Jag minns inte ens när vi vänt ett underläge mot Löven senast, det har åtminstone inte hänt den här säsongen och förmodligen hände det inte heller förra säsongen. Ångesten efter deras 1-0 ikväll var därför minst sagt påtaglig, för det är ju precis såna detaljer man tvingat sig själv att tro att de alltid ska stämma. Allt det sket laget fullständigt i och helt plötsligt var även det spöket utmanövrerat. Inte heller en sån detalj kvarstår som en mental belastning. Åtminstone inte just nu, när man går lite på rus.
Och då… ja, vad kvarstår då? Wallson äger förmodligen fler dunvästar än vad han har spelbara backar att tillgå just nu, och utan vår benägenhet att dra på oss mer eller mindre dumma tvåor så har de ofantligt lite offensiv att bjuda på. Det spelet MÅSTE Löven lyfta, och jag kan definitivt inte utesluta att de också kan göra det. Men just nu framstår det avlägset, och det känns inte heller som att de riktigt tror på det själva. Jag har ogärna fel i den känslan, men när inte ens Wallson tjurar efter en sån här match så blir man ju fundersam. Trollar han bara, eller vad menar han egentligen med att de ”måste komma tillbaka till vårat spel”, som han alltid säger? Är det att göra sex mål på 21 skott, som i match ett?
Men ny match imorgon, då. JJ är säkert lite sur på de kassar han släpper idag, och slipar vi bara till oss lite i vår noggrannhet så finns det goda chanser till vinst.