Timrå IK

Sputnik: Jag såg någon diskussion där Henning Sohlberg (ny MV-tränare i Brynäs, tidigare MIF) menade att hur man bygger målvaktssidan är starkt beroende av hur laget i övrigt är byggt. Bygger du ett lag med ett tilltänkt spelsystem där målet är att vara speldrivande och göra många mål så kan man köra delad förstaspade, om du istället siktar på ett mer defensivpräglat lag bör man ha en tydlig etta.

Det må låta som att det första alternativet är lite "goddag yxskaft", så vill väl alla spela? Men i praktiken så blir det ofta annorlunda, och för lag som tidigt inser vad det kan komma att handla om så kan det gå väldigt bra. Västervik, exempelvis.

Ska man sia kring vilket av de där alternativen som passar in bäst på TIK 2021/2022 så tänker man ju att det borde vara det andra alternativet, men det är samtidigt svårt att säga. Vi kommer givetvis inte kunna vara lika monumentalt spelförande nästa vinter, men att vi ska slå om helt till kontringshockey känns också lite långsökt. I SHL så ligger uteslutande lag med låg corsi i botten av tabellen (i HA är det inte alls lika utslagsgivande), och lag med högre corsi i toppen av tabellen. Corsi är ingen kryptisk vetenskap och alla SHL-klubbar tittar på den statistiken, men det vore nog dumt av oss att inte fortsätta att slipa på det som skapat framgång i HA.

Jag vill tro att det är lite tanken också, i och med att vi lär behålla stora delar av forwardssidan. Våra forwards vet vad som ska göras, även om det blir mot betydligt mer svårpenetrerade försvarsspel.

Går vi tillbaka till målvaktssidan så är kontentan mest att det trots allt lär landa i en jämnfördelad målvaktssituation. Det trista i sammanhanget är att den här säsongen inte blev så mycket till kvitto för JJ, det är svårt att få stora rubriker när han fått 12-15 skott emot sig under vissa matcher. Jag känner mig inte helt övertygad huruvida han fixar en tydlig förstaroll i SHL nu, men samtidigt: varför inte? Han har varit som allra bäst i slutet av matcherna, och har varit oerhört jämn. Ett fysiskt praktexemplar. Inga tydliga brister, men samtidigt är det lite svårt att se honom nå ännu högre än SHL. Men DET, mina vänner, sa man om Janne Juvonen också.