Bifbiffen: "Så med den sammanslagningen i närminnet så väljer man ändå att göra likadant med damerna?"
Till att börja med; Wivstavarfs GIF, 1921 och Wifstavarvs IK, 1928. 1928 kom man till spel och där grundades förlagan till Timrå IK. 1942 tillkom Östrands IF och man fick namnet Wifsta/Östrands IF. Sedan dess har man på olika nivåer och med olika inbördes motståndare (Tunadal, Heffners, Skönvik, m.fl.) kämpat om att vara det bästa laget i kommunen/kommunerna. Här kommer traditioner in i bilden. När W/Ö fick plats i gamla Division 1 1956 och stannade där i 20 säsonger så byggde man just det, traditioner. Klubbar och föreningar i Sundsvalls kommun har inte varit lika lyckosamma. Därmed saknar man även viktiga t r a d i t i o n e r till att kunna lyckas fullt ut. Sen är det ju inte "barra" att slå ihop två ishockeylag, båda med elitambitioner, och kräva framgång heller.
Damverksamheten har låtit vänta på sig. Just tradition är en viktig del här också. Det har inte funnits någon sådan att bygga upp en verksamhet på vad gäller damerna. Varför det är så har jag inte det "rätta svaret" på. Gammalmodighet? Kanske. För mkt "gubbar" på ansvariga poster? Mycket möjligt. Men jag ser mkt hellre att man låter vänta på sig innan man satsar fullt ut. Hellre bära än brista känns som rätt målsättning. Damerna hade inga traditioner som de båda herrlagen haft sedan mer än 50 år tillbaka i tiden då man kämpat med blod, svett och tårar om att nå framgång. Att herrlagen därigenom hade tydliga problem att enas i sammanslagningen krävs inget geni för att förstå. Det var således ingenting som låg i vägen för en gemensam satsning på hockey för kvinnor som vill spela hockey.
· 
Till att börja med; Wivstavarfs GIF, 1921 och Wifstavarvs IK, 1928. 1928 kom man till spel och där grundades förlagan till Timrå IK. 1942 tillkom Östrands IF och man fick namnet Wifsta/Östrands IF. Sedan dess har man på olika nivåer och med olika inbördes motståndare (Tunadal, Heffners, Skönvik, m.fl.) kämpat om att vara det bästa laget i kommunen/kommunerna. Här kommer traditioner in i bilden. När W/Ö fick plats i gamla Division 1 1956 och stannade där i 20 säsonger så byggde man just det, traditioner. Klubbar och föreningar i Sundsvalls kommun har inte varit lika lyckosamma. Därmed saknar man även viktiga
t r a d i t i o n e r till att kunna lyckas fullt ut. Sen är det ju inte "barra" att slå ihop två ishockeylag, båda med elitambitioner, och kräva framgång heller.
Damverksamheten har låtit vänta på sig. Just tradition är en viktig del här också. Det har inte funnits någon sådan att bygga upp en verksamhet på vad gäller damerna. Varför det är så har jag inte det "rätta svaret" på. Gammalmodighet? Kanske. För mkt "gubbar" på ansvariga poster? Mycket möjligt. Men jag ser mkt hellre att man låter vänta på sig innan man satsar fullt ut. Hellre bära än brista känns som rätt målsättning. Damerna hade inga traditioner som de båda herrlagen haft sedan mer än 50 år tillbaka i tiden då man kämpat med blod, svett och tårar om att nå framgång. Att herrlagen därigenom hade tydliga problem att enas i sammanslagningen krävs inget geni för att förstå. Det var således ingenting som låg i vägen för en gemensam satsning på hockey för kvinnor som vill spela hockey.