Det här är inte klokt. Frågan är om åldern börjar ta ut sin rätt?
I går pendlade man hårt mellan glädje, hopp och förtvivlan. Frustrationen var ibland brutal. Jag for skrikande upp och ner i tv-soffan.
Knöt nävarna. Slog nävarna i väggen. Skrek högt!
Vid 1-3 var det mycket nära att 55-tummaren från Samsung singlade ut från andra våningen...
Dånet från Västra Stå triggade ännu mer...
Upplösningen är typ historisk.
Timrå IK kunde inte få en bättre start i SHL. Nu ser publiken att det finns hopp även om vi typ torskar 3-4 matcher på raken. Hur mycket pausunderhållning och jippon man än klämmer in i NHC-arena, är ändå den här typen av insats och stämning det som ger publik och stålar till föreningen.
Västra Stå med omgivning är den sjätte spelaren! Det är satan i gatan publiken som är raketbränslet i THE BIG RED MACHINE!
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.