Vilken kväll igår. Kul för Giffarna också, måste varit fest i hela staden igår efter (och under) dessa matcher. Gällande Timrå IK skulle jag vilja veta vad de sysslat med under uppehållet, men det känns som det varit teambuilding med inspiration från Navy Seals eller något. Jäklar vilken skillnad på sammanhållningen i gruppen! Man stod upp för varandra, kämpade, slogs, snackade skit och skrattade tillsammans i båset.
Uppoffringen man visat upp efter uppehållet ser nästan ut som att man är beredd att dö för sina medspelare. När man för bara fyra matcher sedan nästan kunde tro att de ville ha ihjäl varandra av frustration där ute. Minns specifikt när Hanzl slog klubban stenhårt i isen när en passning från Alvarez inte satt direkt på bladet, det sände oerhört oroväckande signaler. Idag känns det som Hanzl bara hade skrattat åt något liknande tillsammans med Alvarez:
"no big deal, shit happens, nu går vi ut och målar nästa byte istället. Missar du nästa passning också får du bjuda på en bärs efter matchen, deal?"
Harmoni.
Jag fattar ingenting mer än att något extraordinärt har skett i gruppen. Det påminner om när man var barn och gick i skolan och upptäckte en ny, oväntad vänskap hos någon man tidigare inte haft något band till, eller nästintill avskytt, men efter att blivit tvungna att samarbeta i någon påtvingad lek som lärarna bestämt är man plötsligt bästa vänner, liksom.
För inte fan har spelarna blivit bättre hockeyspelare under uppehållet, de har blivit bättre vänner.
Vilket syns på isen. När man är beredda att jobba för varandra är man beredd att göra jobbet som krävs för att vara med och tävla. Äntligen har vi förstått att detta är en lagsport.
Jag är DOCK ännu inte beredd att trä på mig dumstruten (strupuslingen enligt autocorrect..) utan jag vill se detta fortgå under resten av säsongen, då ger vi det i alla fall en chans och så länge vi ger detta chansen lovar jag att dumstruten åker på även om vi hamnar i negativt kval. Så länge laget visar att de vill tävla och gör sitt bästa på isen kan man som supporter inte kräva mer och just därför är jag oerhört glad över de senaste matcherna. Inte bara för att vi vunnit, utan för att vi spelar-som-ett-lag för första gången denna säsong. Det finns hopp inför framtiden.
· 
Uppoffringen man visat upp efter uppehållet ser nästan ut som att man är beredd att dö för sina medspelare. När man för bara fyra matcher sedan nästan kunde tro att de ville ha ihjäl varandra av frustration där ute. Minns specifikt när Hanzl slog klubban stenhårt i isen när en passning från Alvarez inte satt direkt på bladet, det sände oerhört oroväckande signaler. Idag känns det som Hanzl bara hade skrattat åt något liknande tillsammans med Alvarez:
"no big deal, shit happens, nu går vi ut och målar nästa byte istället. Missar du nästa passning också får du bjuda på en bärs efter matchen, deal?"
Harmoni.
Jag fattar ingenting mer än att något extraordinärt har skett i gruppen. Det påminner om när man var barn och gick i skolan och upptäckte en ny, oväntad vänskap hos någon man tidigare inte haft något band till, eller nästintill avskytt, men efter att blivit tvungna att samarbeta i någon påtvingad lek som lärarna bestämt är man plötsligt bästa vänner, liksom.
För inte fan har spelarna blivit bättre hockeyspelare under uppehållet, de har blivit bättre vänner.
Vilket syns på isen. När man är beredda att jobba för varandra är man beredd att göra jobbet som krävs för att vara med och tävla. Äntligen har vi förstått att detta är en lagsport.
Jag är DOCK ännu inte beredd att trä på mig dumstruten (strupuslingen enligt autocorrect..) utan jag vill se detta fortgå under resten av säsongen, då ger vi det i alla fall en chans och så länge vi ger detta chansen lovar jag att dumstruten åker på även om vi hamnar i negativt kval. Så länge laget visar att de vill tävla och gör sitt bästa på isen kan man som supporter inte kräva mer och just därför är jag oerhört glad över de senaste matcherna. Inte bara för att vi vunnit, utan för att vi spelar-som-ett-lag för första gången denna säsong. Det finns hopp inför framtiden.
Och vad fan har hänt med Erixon?