Timrå IK

Statler: Det är väl en kombination av jävulskap helt enkelt.

Svag trupp, svag coach. Taskig kombo, men verkligheten.

Timrå IK anno 21/22 hade behövt en demontränare som är så tydlig, fyrkantig och rak i sin kravställning att ett medelmåttigt Shl-lag skulle prestera över sin förmåga. Kväll efter kväll. Där det skulle finnas ett spelsystem som alla förstod och underkastade sig, inte att man far runt och letar försvarsspelet halva serien.

Freddan och Ante är säkert bra tränare och betyder säkert jättemycket för klubben och laget. Och kanske har dom precis det jag skrev: tydlighet, kravställning och visioner. Men bilden man får som lekman utanför truppen är att det saknas ett tydligt ledarskap. Vi letar försvarsspel, vi släpper in hundra mål per match, förra sejouren letade vi också försvarsspel och det händer ingenting konkret, nån gång. Alvarez tillåts fortsätta lalla på. Det tog 13 omgångar innan man förstod att zajac och laleggia var en katastrof. Igår försökte man ju inte ens skaka igång laget med ett sånt simpelt grepp som att byta målvakt. Bara för sakens skull liksom.

Problemet är väl att vi som följt Timrå och Freddan har sett dessa tendenser över tid. Varje säsong, oavsett serie.

Givetvis har Freddan svåra förutsättningar i år med den svagaste truppen. Men SÅ dålig är den inte. Vi har toppar som kan mäta sig med alla andra lag. Däremot är väl kanske bredden hos oss alldeles för platt och målvakterna för svaga. Men jag inbillar mig ändå att man borde ha kunnat uträtta mer med den här truppen från start. Kanske inte så att tabellplaceringen varit annorlunda mot för nu. Men åtminstone så att man uppvisar nån sorts konsekvent nivå. Kväll efter kväll.