Orsaker står naturligtvis att finna på en mer nyanserad nivå än att bara kalla fenomenet för grundspel eller hafs. Gå lite djupare in i analysen än att bara se det som händer ibland och som kan bilda ett mönster, en sanning för den som vill. Jag tror det finns flera faktorer av betydelse. Benen kanske fortfarande är tunga efter hårdare träning i år (en bra bit in i säsongen till skillnad från ifjol. Ledarskap på isen, vem tar initiativ? I varje formation. Lagdelarnas finslipning och tillit till varandra. Skador främst på backar har inte gynnat kontinuiteten som behövs att bygga upp ett stabilt spel. Ängslan att inte kunna göra mål blir som en psykologiskt hinder riskerar att förlama. Tyngden och speeden har i viss mån saknats hos forwards som då relativt enkelt kunnat stoppas vid offensiva blå. Missförstånd vid positionering och spel utan puck. Mycket av detta kan låsa sig rent psykologiskt och därför väntar en del av oss på om inte en ketchupeffekt så iallafall ett flyt och en förlösning. Glädjen och vinnarkänslan i laget bär upp mer än lagets enskilda delar. Ett lag med flyt får extra kraft, ett ängsligt lag återupprepar sina misstag. Timrå öppnade starkt förra säsongen och fick självförtroende, i år har man tränat för att nå formtoppen senare.. Jag personligen gillar Timrås offensiva hockey. Säker kanske man inte kan känna sig men det är ju en del av tjusningen.. Timrå är ingen slagpåse, Timrå reser sig förhoppningsvis den där sista biten, man har visat en fighterkänsla men tappat poäng och har sällan blivit totalt utspelade. Det får mig att känna lite tillförsikt ändå. Resten är kärlek och stolthet. Slutspel? Än är inte serien slut. Blickar vi uppåt eller neråt? En fråga till sist. Är ett glas halvtomt eller halvfullt? Visst spelar det roll hur man uttrycker sig..
Cobbel: Länsgrannen fick ett påskägg fullt med något brunt som inte var choklad när Lehtinen nyss presenterades som HV-spelare. Inte för att det var aktuellt att han skulle stanna i Modo, men även jag som utomstående kan inte låta bli ... | Läs mer
Ledarskap på isen, vem tar initiativ? I varje formation. Lagdelarnas
finslipning och tillit till varandra.
Skador främst på backar har inte gynnat kontinuiteten som behövs att bygga upp ett stabilt spel. Ängslan att inte kunna göra mål blir som en psykologiskt hinder riskerar att förlama. Tyngden och speeden har i viss mån saknats hos forwards som då relativt enkelt kunnat stoppas vid offensiva blå. Missförstånd vid positionering och spel utan puck. Mycket av detta kan låsa sig rent psykologiskt och därför väntar en del av oss på om inte en ketchupeffekt så iallafall ett flyt och en förlösning. Glädjen och vinnarkänslan i laget bär upp mer än lagets enskilda delar. Ett lag med flyt får extra kraft, ett ängsligt lag återupprepar sina misstag.
Timrå öppnade starkt förra säsongen och fick självförtroende, i år har man tränat för att nå formtoppen senare..
Jag personligen gillar Timrås offensiva hockey. Säker kanske man inte kan känna sig men det är ju en del av tjusningen..
Timrå är ingen slagpåse, Timrå reser sig förhoppningsvis den där sista biten, man har visat en fighterkänsla men tappat poäng och har sällan blivit totalt utspelade. Det får mig att känna lite tillförsikt ändå. Resten är kärlek och stolthet. Slutspel? Än är inte serien slut. Blickar vi uppåt eller neråt?
En fråga till sist. Är ett glas halvtomt eller halvfullt? Visst spelar det roll hur man uttrycker sig..