Timrå IK

söder över: Det är precis det jag menar. Igår såg det plötsligt anständigt ut igen och det belönades t.o.m med 3 poäng. Återstår att se om det är en bestående scenförändring eller återigen bara en dagsslända. För när det här laget ser bra ut så kan det se riktigt bra ut men däremellan energilöst och ostrukturerat. Som två helt olika lag. Känslan är alltigenom att det är slumpen och individstyrt hur nästa match skall arta sig och för mig väcker det likväl störst frågetecken kring ledarskapet och inte enskilda positioner i spelarmaterialet

söder över: Där tappade vi mycket med Dahlén. Jäklar vad han kunde elda på och ställa krav, han var även verbal i media och visade att han ville något med laget. Vi saknar lite det nu. Å andra sidan kryllar det väl inte av pådrivande lagspelare i andra SHL-lag heller. Men tycker mig sett postiva tendenser senaste tiden, lite mer fokus och att killarna snackar mer med varandra i båset än vad de gjort tidigare. En sån som Hartmann tycker jag är en frisk fläkt, han har insett allvaret och har en ambition att Timrå ska undvika kval. Det är positivt med sådana spelare som är lite frispråkiga med målsättningar, tror det kan bli en morot för andra. Är en sak att tränarna har mål och vill något, men är nog mycket viktigare att spelarna tror på det här.