Jag börjar fundera om ens spelarna riktigt tror på detta, det verkar inte vara någon glädje vid mål, man engagerar sig dåligt i spelet, inget pep i båset osv, har Freddans uppgivenhet (där han anser att vi spelar bra men får inte betalt, där han ifrågasätter klara utvisningar, där han anser vi är förfördelade, där han tycker synd om sig själv) smittat av sig till spelarna, ja jag tror det.
Nu skiter vi i dagens match, över till utveckling.
I höstas när säsongen skulle dras igång så var tanken att NSK och Timrå (i alla fall i årskullen där sonen spelar) skulle ha ett utbyte mellan spelare och tränare.
För ett par dagar sedan fick vi ett mejl där det stod att Sundsvall Hockey och NSK kommer att ha ett samarbete i Sundsvall hockeys hockeygymnasiet. Då gruppen är stor får alla spelare inte plats i ett lag så då kommer vissa att spela i NSK men gå gymnasiet i SH. Vart tog Timrå vägen, är det fortfarande bymentaliteten som härskar, tror de att det bara är de som gäller i distriktet?
Villervalla: låt säga att spelarna har hälften av misstroendet som finns här inne, gällande tränarna. Sen har sportchefen sagt att det inte kommer bytas tränare oavsett vad. Då kanske det är lätt att känna uppgivenhet som spelare? Då väntar man bara in nästa fönster för agenten att förhandla nytt kontrakt med annan klubb.
Även om vi klarar kvalet så lär ju tränarkatastrofen spilla över även på nästa säsong eftersom våra bästa spelare med utgående kontrakt redan lär sitta och förhandla med andra klubbar.
Villervalla: precis, vart finns glädjen. Det som gör fan vad kul det är med hockey. Grinigt. Råttan surade till hur ofta händer detta denna säsongen? Typ aldrig
· 
