eliassjo : Ja, det är onekligen ett hyperintressant läge just nu. Malmö visade upp exakt det lag-i-fritt-fall-beteende som man på förhand hoppades på. Det spreds puckar, soloåktes, osynkades och var allmänt dysfunktionellt. Givetvis hjälpte det till att Timrå var riktigt täta defensivt och sylvassa i kontringarna. Malmö ser ut att få det oerhört tufft att hålla sig kvar ovanför strecket.
Låt oss hoppas på något liknande i Linköping. Som sagt, en seger på dom senaste fem där. Timrå har knaprat in 7 poäng senaste 5, DIF 6. Det som såg ut som en utopi för någon vecka sedan är nu ett högst reellt scenario. Hur hanterar man det? Förhoppningsvis minst lika panikartat som Malmö.
Och, hörrni: värt att fira är faktumet att vi i o m gårdagens seger nu tagit 3 poäng mer än under vår senaste SHL-säsong! Då lyckades vi krampa ihop 44 poäng efter 52 omgångar. Nu har vi 47 med 10 omgångar kvar. Noterbart är också att vi då, efter 52 spelade, hade mäktat med 115 mål framåt. Nu har vi redan gjort 110. Och bakåt släppte vi totalt in 182 puckar. Nu ligger vi på 141, så om vi undviker att släppa in 4 bakåt i snitt resterande matcher lär vi förbättra även den statistiken.
Och apropå statistik och LHC: dom är det lag i serien som gjort minst antal mål framåt i år, 98 st. Faktum är att samtliga lag där nere som vi möter under vår the-only-way-is-up!-week har producerat färre mål än oss. Men det är väl ingen hemlighet att det inte är där våra problem sitter, även om vi haft uppenbara problem att få in puckjäveln i många matcher. Men det är ju det som är en av skillnaderna mellan topp och botten i SHL: förmågan att förvalta lägen.
Trend, ja. Timrå har som sagt tagit 10 poäng senaste 5. Målskillnad 17-10. Vi har alltså producerat i snitt drygt 3 framåt och släppt in 2. Och då har vi ändå mött Leksand, Luleå, Frölunda, Skellefteå och Malmö. Är det månne så att den berömda defensiven äntligen börjat "sätta sig"?
Som sagt, vansinnigt imponerande hur man lyckats prestera i dom här matcherna. Trots käftsmäll efter käftsmäll under hela säsongen. Bara att man kunde hämta sig efter 12-matcher-streaken är egentligen helt fantastiskt. Och att spelare som Lundin, vars säsong varit som en femmil i motlut utan fästvalla, nu när det verkligen gäller kan spela sin säsongsbästa hockey är ingenting annat än oerhört.
Så, låt oss ta en stunds eftertanke och kontemplation. Kanske främst över det ledarskap som jag, och många med mig, så hårt kritiserat. Oavsett brister i lagsammansättning, coachning och taktik, så...måste man imponeras av hur jävla väl den här gruppen fungerar. Ju mer som står på spel, ju fler käftsmällar man åkt på, desto bättre jobbar man ihop. Det är imponerande på riktigt.
Nu har vi fortfarande, nästan, 20% av grundserien kvar och precis allt kan fortfarande gå Den Bruna Vägen och sluta i kval och degradering. Men: just nu och i detta gränsland mellan himmel och helvete vill jag ändå lyfta på hatten för Nubben, Freddan och Ante. Jag tror på er. Nubben: du höll tjuraktigt fast vid ditt "hellre avgår jag själv än att sparka tränarna", trots att det sett fruktansvärt dysfunktionellt ut långa stunder och att trycket utifrån varit hårt. Just nu ser det ut som ett genidrag. Freddanz: jag vetefan vad ni håller på med allt som oftast, men fortsätt bara. Kör kedje-tombola, lira Alvarez hur mycket ni vill, kör skiten ur Hanzl i boxplay. Det borde inte funka, men uppenbarligen gör det det. Och eftersom det gör det bör jag klädsamt notera vem som är clueless här.
Ja, herregud. Vilken jävla säsong det här är ändå. Som att befinna sig mitt i Gessles "här kommer alla känslorna på en och samma gång". Hopp, panik, bottenlös förtvivlan, eufori. Är det inte exakt detta som är anledningen till att vi älskar den här jävla sporten, och det här jävla laget? Den här märkliga, familjära/inavlade (you choose your pick) klubben, i den här lilla fattigmanskommunen, som spelar i den här skabbiga, underbara jävla grytan till hockeyhall, med sitt kokande västra stå, med sina grågubbar.
Säga vad man vill om den här säsongen, tråkigt är det inte. Och just idag, efter en fanta-fucking-tastic seger mot Mif går man med spänst i steg och stål i blick. Vi ska fan greja det här. Nu ger vi LHC en rejäl jävla match i morgon, sen tar vi det hem till Timrå. Där SKA det koka utav helvete. Håller själv på att försöka stöka i agendan och styra bort oviktigheter som bröllop, dop och begravningar. Vore ju för jävla härligt att kunna komma upp och se Timrå ta sig an Brynäs eller Djurgården. Får se om jag lyckas. Håller as we speak på att göra en liten fördelar/nackdelar-lista med att behålla äktenskap och familjeband. På plussidan har jag hittills fått ihop "kolla på Timrå" och "försöka lägra den där blondinen i 63:an". Än står dom sig mot dom 43 punkterna jag har på nackdelarsidan, men...
Bragd-Birger: Ja. Detta lag ÄR mycket mer SHL-mässiga än föregående upplaga. Då red vi på nyhetens behag i 20 omgångar men föll sedan mer och mer ifrån och truppens brister exponerades i all tydlighet efter jul. Denna resa inleddes lika darrigt som föregående avslutades men med en mer förklarlig orsak. Det kan ta tid sätta ny trupp och spel i ny serie men medan varulvarna ylade i gästboken fortsatte Nubbz och Freddantz tålmodigt sitt arbete med att forma detta lag till vad det nu blivit....Plus en ryss då ;-)
Bragd-Birger: Klart man ska dit! Bokade biljetter till båda matcherna på en gång och trycket kommer bara vara över det speciella.
Alltid innan matcherna börjar kollar jag på min träningsklocka och kan då se min stressnivå… Den är alltid skyhög innan matcherna. Och jag är rädd för att en hjärtattack väntar runt hörnet i helgen haha:)
Nä men säsongen som du säger har varit helt otrolig, MARDÖRMSSTART på säsongen och 12 raka förluster. Vi alla var inställa på värsta möjliga då. Men titta nu, 30 omgångar senare och vi har en chans att gå över strecket.
söder över: Jag tänker att det här blir min sista kommentar i frågan (mest för att det inte riktigt leder nånstans). Jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet man försöker missförstå och när argumenten börjar närma sig "ah men dom ... | #Läs mer ·
· 
Malmö ser ut att få det oerhört tufft att hålla sig kvar ovanför strecket.
Låt oss hoppas på något liknande i Linköping. Som sagt, en seger på dom senaste fem där. Timrå har knaprat in 7 poäng senaste 5, DIF 6. Det som såg ut som en utopi för någon vecka sedan är nu ett högst reellt scenario. Hur hanterar man det?
Förhoppningsvis minst lika panikartat som Malmö.
Och, hörrni: värt att fira är faktumet att vi i o m gårdagens seger nu tagit 3 poäng mer än under vår senaste SHL-säsong! Då lyckades vi krampa ihop 44 poäng efter 52 omgångar. Nu har vi 47 med 10 omgångar kvar.
Noterbart är också att vi då, efter 52 spelade, hade mäktat med 115 mål framåt. Nu har vi redan gjort 110.
Och bakåt släppte vi totalt in 182 puckar. Nu ligger vi på 141, så om vi undviker att släppa in 4 bakåt i snitt resterande matcher lär vi förbättra även den statistiken.
Och apropå statistik och LHC: dom är det lag i serien som gjort minst antal mål framåt i år, 98 st. Faktum är att samtliga lag där nere som vi möter under vår the-only-way-is-up!-week har producerat färre mål än oss. Men det är väl ingen hemlighet att det inte är där våra problem sitter, även om vi haft uppenbara problem att få in puckjäveln i många matcher. Men det är ju det som är en av skillnaderna mellan topp och botten i SHL: förmågan att förvalta lägen.
Trend, ja. Timrå har som sagt tagit 10 poäng senaste 5. Målskillnad 17-10. Vi har alltså producerat i snitt drygt 3 framåt och släppt in 2. Och då har vi ändå mött Leksand, Luleå, Frölunda, Skellefteå och Malmö. Är det månne så att den berömda defensiven äntligen börjat "sätta sig"?
Som sagt, vansinnigt imponerande hur man lyckats prestera i dom här matcherna. Trots käftsmäll efter käftsmäll under hela säsongen. Bara att man kunde hämta sig efter 12-matcher-streaken är egentligen helt fantastiskt. Och att spelare som Lundin, vars säsong varit som en femmil i motlut utan fästvalla, nu när det verkligen gäller kan spela sin säsongsbästa hockey är ingenting annat än oerhört.
Så, låt oss ta en stunds eftertanke och kontemplation. Kanske främst över det ledarskap som jag, och många med mig, så hårt kritiserat. Oavsett brister i lagsammansättning, coachning och taktik, så...måste man imponeras av hur jävla väl den här gruppen fungerar. Ju mer som står på spel, ju fler käftsmällar man åkt på, desto bättre jobbar man ihop. Det är imponerande på riktigt.
Nu har vi fortfarande, nästan, 20% av grundserien kvar och precis allt kan fortfarande gå Den Bruna Vägen och sluta i kval och degradering. Men: just nu och i detta gränsland mellan himmel och helvete vill jag ändå lyfta på hatten för Nubben, Freddan och Ante. Jag tror på er. Nubben: du höll tjuraktigt fast vid ditt "hellre avgår jag själv än att sparka tränarna", trots att det sett fruktansvärt dysfunktionellt ut långa stunder och att trycket utifrån varit hårt. Just nu ser det ut som ett genidrag.
Freddanz: jag vetefan vad ni håller på med allt som oftast, men fortsätt bara. Kör kedje-tombola, lira Alvarez hur mycket ni vill, kör skiten ur Hanzl i boxplay. Det borde inte funka, men uppenbarligen gör det det. Och eftersom det gör det bör jag klädsamt notera vem som är clueless här.
Ja, herregud. Vilken jävla säsong det här är ändå. Som att befinna sig mitt i Gessles "här kommer alla känslorna på en och samma gång". Hopp, panik, bottenlös förtvivlan, eufori. Är det inte exakt detta som är anledningen till att vi älskar den här jävla sporten, och det här jävla laget? Den här märkliga, familjära/inavlade (you choose your pick) klubben, i den här lilla fattigmanskommunen, som spelar i den här skabbiga, underbara jävla grytan till hockeyhall, med sitt kokande västra stå, med sina grågubbar.
Säga vad man vill om den här säsongen, tråkigt är det inte. Och just idag, efter en fanta-fucking-tastic seger mot Mif går man med spänst i steg och stål i blick. Vi ska fan greja det här. Nu ger vi LHC en rejäl jävla match i morgon, sen tar vi det hem till Timrå. Där SKA det koka utav helvete. Håller själv på att försöka stöka i agendan och styra bort oviktigheter som bröllop, dop och begravningar. Vore ju för jävla härligt att kunna komma upp och se Timrå ta sig an Brynäs eller Djurgården. Får se om jag lyckas. Håller as we speak på att göra en liten fördelar/nackdelar-lista med att behålla äktenskap och familjeband. På plussidan har jag hittills fått ihop "kolla på Timrå" och "försöka lägra den där blondinen i 63:an". Än står dom sig mot dom 43 punkterna jag har på nackdelarsidan, men...
Tack Timrå!