Efter en säsong där man inte lyckas förändra särskilt mycket utan man ser fortsatt trött ut i benen och ömt ut om axlarna så kan man säga att tränarna i Timrå står för en hockey som inte gör någon lycklig förutom motståndaren och deras supportrar…
söder över: Återigen varför ska vi förlita oss på hemvändare varje gång? Känns lite som en polare som vill ses hela tiden men inte bryr sig om det sociala uta att förväntar oss att andra ska stå för den goda stämningen. Vem vill vara kompis med en förening som vill ha så mycket av andra men inte kan stå på egna ben och bli attraktiv själv? Skämskudden åker fram lite när vi bönar och ber att bli räddad av gamla bekanta trots att vi inte förtjänar det.
Inte heller någon annan tidigare spelare som steppat uppåt.
Ist fick vi en grå smet som haft lite puls och fränhet vid 2 tillfällen på en säsong…
Och då har det varit lagets offensiva stjärna, kanske den sista som borde behöva tända…
Fjompiga felpass, hösäcks försvar, sarggrisar offensiv…
Efter en säsong där man inte lyckas förändra särskilt mycket utan man ser fortsatt trött ut i benen och ömt ut om axlarna så kan man säga att tränarna i Timrå står för en hockey som inte gör någon lycklig förutom motståndaren och deras supportrar…