Smetovish: Bra där. Då har du så smått börjat fatta vad det är att vara Timråit. Att aldrig vinna något, att i bästa fall få delta. Orkar du det? Har du öht en möjlighet att i n t e orka det? Lyckliga du isf. Själv fastnade jag säsongen 81/82 under matchen mot Löven. Vi åkte ur den säsongen, Pekka, Bulla och grabbarna. Den matchen var i början av säsongen, både vi och Löven låg i topp i elitserien. 10000 på plats (japp, nästan bara ståplats). Vi torskade med 0-10. Farsan vägrade lämna, jag gick under läktarna och led. Hur faan kunde man fastna?? Man är sjuk
mikenomad: haha ja man beter sig som en narkoman, man vill sluta men det går inte. Du som många andra i denna bok har starkt psyke. Jag har inte hängt med lika länge men följt Timrå sedan 1999. Var väl det som fick mig att fastna antar jag, kom in i precis rätt tidpunkt. Så allt detta blev lite glorifierat. Men man köpte ju grisen i säcken. Det har man insett med åren.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.