Kongo: Inte för att jag svarar åt BB men utan att vara skolad tränare el ha annan koppling till hockeyn än som supporter samt farsa åt en hockeyspelande dotter så är min reflektion att det är helt vansinningt hur professionella hockeyspelare genomgående kan sätta sig i trångmål som våra backar gör.
Jag har för länge sedan slutat förvånas över hur vi kan ha pucken fullständigt under kontroll i egen zon men ändå hitta ett sätt att skänka bort den till motståndaren. Det är inte ett enskilt misstag, det är till synes ett sätt att spela försvar på som till slut innebär att pucken förloras och målchanser skapas för motståndarlaget.
Tillkommer gör dessa fantastiska diagonalpassningar som förmodligen syftar till att vända spelet men som närmast uteslutande resulterar i gratischanser till andra laget när de snappar upp pucken lika lätt som jag lurar barnbarnen på tian från tandfen
mikenomad: ja, det är frapperande. Det är tydligt hur osynk det är mellan forwards och backar, i synnerhet centrar och backar. Det blir liksom individuella, unika lösningar på nästan alla situationer. Centrarna vet inte hur dom ska göra, eller så vet inte backarna vad centrarna ska göra. Man spelar fast sig så fruktansvärt lätt. Samtidigt drar forwards upp mot offensiva blå och väntar på passning. När den kommer får dom stillastående förlänga in i zon, och andra forwarden + center får jaga med, oftast, 10 meters handikapp.
Diagonalpassen, ja. Tydligt att det är ett genidrag som man försökt implementera nu på slutet. 👍
Timrå är helt sönderlästa. Bara att checka hårt med två gubbar. Övriga ligger rätt i mittzonen och är redo att fylla på när pucken erövrats eller det blir 50/50-kamp.
Sen är Timrå alldeles för sega i den egna pressen och ligger för långt ifrån. Mycket alibicheckning blir det, där man är för långt ifrån för att stressa, och hamnar för långt bak när motståndarna slår ett långt pass upp. Detta händer hela jävla tiden. Finns inget lag som försvarar mittzonen sämre än Timrå. Forwards fast djupt, centern jobbar tebaks i mitten, backarna vågar/kan inte hålla blålinjen.
Man får jaga oerhört mycket. Sen har man inte kräm att vända snabbt, och man får ideligen långa byten. Tycker att Timrå borde spela betydligt smartare. Nu har man på slutet, sen malmömatchen ungefär, kört en mer defensiv spelstil. Fine, om man hade ställt upp mer. Men nu är man bara mer avvaktande, och hamnar i den här märkliga mellanhands-forechecken. Alla ser ut att fundera på vad dom ska göra och blir passiva snarare än elakt och smart defensiva.
Jag tycker att det är uppenbart att vi lider som fan av att ha taktiskt icke-kompetena tränare. I synnerhet med den rollfördelning och kedje-tombola man ägnar sig åt. "Kanske funkar systemet om dom här spelar med varandra?".
mikenomad: Både du och BB beskriver effekterna; typ ”skänka bort [pucken]”. Det jag är ute efter är varför det ser ut som det gör. Om orsaken är spelsystemet, på vilket sätt?
· 
· 
Jag har för länge sedan slutat förvånas över hur vi kan ha pucken fullständigt under kontroll i egen zon men ändå hitta ett sätt att skänka bort den till motståndaren. Det är inte ett enskilt misstag, det är till synes ett sätt att spela försvar på som till slut innebär att pucken förloras och målchanser skapas för motståndarlaget.
Tillkommer gör dessa fantastiska diagonalpassningar som förmodligen syftar till att vända spelet men som närmast uteslutande resulterar i gratischanser till andra laget när de snappar upp pucken lika lätt som jag lurar barnbarnen på tian från tandfen