Timrå IK

JanneH: Slappna av kan man göra OM Timrå vinner fyra matcher. Först då.

Jag är också livrädd för en snabb återhämtning av Djurgården. Vinst imorgon och på torsdag så är the tables turned. Hemska tanke.

Men just den tanken gör ju att man går med ångest konstant. Och den lär inte släppa förrän det här är över.

Kerstin_k: Ja, match 3 är ju lite av nyckelmatchen i en bäst-av-sju-serie.
Vinner INTE Djurgården är det, i a f rent statistiskt, game-over. Får dom däremot 2-1, så har vi en helt öppen serie. Även mellan två helt jämna lag måste ju liksom ett leda med en match efter tre spelade matcher.

Blir hyperintressant att se det mentala spelet på torsdag. Djurgården borde, rimligen, ha fått sig en rejäl knäck av matchavslutningen, samtidigt som Timrå borde fått en boost. Å andra sidan tyckte jag nog att Djurgården var det bättre laget i spel 5-5, åtminstone vad gäller press-spel och puckinnehav. Timrå hade fortsatt ett mer kreativt anfallsspel, när dom väl fick till lite momentum i offensiv zon.

Djurgården måste, och kan mycket väl, få ordning på några detaljer i deras spel/uppträdande som lyfter dom. Exempelvis disciplin och fokus. Det gnälls och fokuseras åt helvete för mycket på domare, och man reagerar på Timrås fysiska spel med att försöka tjafsa och gruffa på personnivå. Det har enbart Timrå tjänat på hittills. Inte minst eftersom man i frustration också tagit en del korkade utvisningar (som t e x den sista hål-i-huvudet-crosscheckingen som sannolikt gjorde att dom förlorade matchen).

Så: jag skulle gissa på att Djurgården kommer att ha bättre disciplin i morgon, och höja nivån i sitt fysiska spel. Fortsätta pressa och stressa Timrås backar och få stopp på Timrås uppspel. Detta har andra lag tidigare lyckats alldeles ypperligt med.
Om så, gäller det för Timrå att agera snabbare och mer beslutsamt i egen zon. Bra hjälp från forwards i uppspelen, mer enkla pass.

Risk för ännu mer dump'n'chase från Timrås sida, och dessutom resultatlöst sådant. Dvs att ingen timråspelare är nära nog för att hinna checka fast dumpet, och att Djurgården gång på gång kan kontrollera spelet från egen zon. Men det är något man i s f får acceptera och jobba efter. Vill då, i a f inledningsvis, se en kyligare forechecking där man inte stressåker med två gubbar och försöker pressa på avstånd, utan att man ligger högt men mer avvaktande och försöker skära av passningsvägar. Djurgården är ett rätt "slängigt" lag, som kör på inspiration och chans, och det behöver inte vara förenat med livsfara att låta dom få ha lite mer puckinnehav. Misstagen kommer, och ligger man smart i banan då kan man få bra kontringslägen mot deras defensivt begränsade backar.

Det är den realistiskt-pessimistiska synen på morgondagens match. Dvs utifrån premissen att Djurgården faktiskt kan samla ihop sig och fokuserat optimera sin insats.
I andra vågskålen ligger dom där fokusdelarna, och kanske allra mest personifierade av Sörensen och Dicken. Sörensen är lagkapten och den tänkte härföraren, men hittills har han mest varit ett sänke. Han åker runt och ser panikartat frustrerad ut, gnäller på domare och tjafsar med spelare. Han hoppar ur skott-täckningarna och verkar inte ägna någon energi åt att peppa och försöka lyfta medspelarna. Han har, i dom här två matcherna, faktiskt varit en av Timrås bästa spelare.

Sen har vi Dicken. Den informelle lagkaptenen, gamängen som vill leda genom att dra fokus till sig. Har fortfarande en gubben-i-lådan-faktor som inte ska underskattas, men är i övrigt en oerhört begränsad spelare. Gör några snygga moves varje match, men försvinner väldigt lätt ur matchbilden.
Han har inte varit i balans hittills, och är påtagligt frustrerad av att inte komma under skinnet på någon timråit. Jämför man honom med Lodin är det ingen tvekan om vem av dom som vunnit den matchen-i-matchen på KO så här långt.
Dicken måste ändra fokus helt och ta härförarrollen från Sörensen, i a f så länge Sörensen fortsätter agera jättebebis. Men klarar han det? Sett till rutin borde han det, men...det återstår att se. Förhoppningsvis inte.

För Timrås del gäller det att fortsätta behålla fokus och tålamod. Man var illa ute sist, men lyckades tack vare grymt PP, moral och flyt krångla sig ur. Dom delarna som klickade då i spelet 5-5 måste man skruva till. Framförallt uppspelen dårå.
Defensiven ser på det stora hela rätt bra ut, men man måste sluta spela fast sig och orsaka långa anfall emot sig. Vill se mer lobbpuckar ut ur egen zon för att minska trycket, ungefär som man gjorde under en period där i november när man gick som tåget. Nu blir det osynkade rundelpuckar som Djurgårdsbackarna lätt plockar upp, eller så fastnar man i duttigt kortpassningsspel bakom eget mål som slutar med pucktapp.

Pagge måste snäppa upp här. Vet inte riktigt vad som hänt efter att han kom in som någon Caslava-klon, men han har svajat klart i dom här två matcherna. Långsam med pucken, märklig positionering och allmänt vek. Hoppas att han kan komma igen. Vill se enklare, rejälare spel från honom.
Zajje är visserligen ingen drömpartner (Didrik hade varit klockren), men jag tycker nästan att Zajje varit den bättre av dom så här långt i PO. Han har dock fortfarande den jobbiga egenskapen att frysa så fort han blir stressad. Dom två tillsammans (och allra helst om Alvarez är inne) kan skapa ett helt virrbyte i egen zon ur ingenting.
Av dom två tror jag Pagge har störst möjlighet att justera och höja sitt spel. Dvs: enklare, rakare, snabbare.

Sen var det för jävla mysigt att Hartmann fick clutcha sist. Han har haft det tungt en längre tid, men nu hoppas jag att det lyfter permanent. När han spelar på topp är han tung, jobbig och målfarlig. Precis den spelartyp man vill ha i ett playoff.

Bra också att Rattie fick utdelning. Nu tror jag inte att han skulle börja tveka på att skjuta även om han bränt 50 skott i rad, men han är en målskytt och inget annat. Han har bränt en drös chanser under dom här två matcherna, så för honom själv och laget måste han få utdelning. Sen är det ju förjävla mysigt att se hans enorma glädje varenda gång det rasslar till i målet.

Svammel, svammel. Kommer vara på plats i morgon med en, tror/hoppas jag, halvlugn känsla i magen. Så länge Timrå spelar bra och inte faller ur spelramen kan jag ta en förlust utan att spreja filsingarna. Vinner vi den här matchserien lär det knappast vara genom ett svep, och spelarna är nog inställda och beredda på en lång holmgång. Dessutom: vad vore ett kval utan ångest? *

Hualigen. Men: bring it on!

* Jätteskönt. Och enligt Universums lag om balans och ordning borde det räcka om ett lag (DIF) har ångest och det andra laget (TIK) inte.