Timrå IK

TIK-Lund: jag känner att du fullständigt negligerar mitt system av tursnusar in och ut under en match. Ett system som jag utvecklat över 20 års tid. Tillsammans med mitt patenterade system av ”anti-jinxar” ner på spelarnivå LIVE under matchens gång så känner jag mig redo att byta namn här till ”master of puppets” och eventuellt ta externa uppdrag mot fakturering.

Olle: du får gärna ta credit för anti-jinxarna, men vad gäller snus har du inget att hämta.
Jag knäckte, av en slump, snuskoden i första kvalmatchen. Jag har snusat portion mestadels senaste åren, men i just denna match hade jag även en dosa fullössnus (Kronan). Jag började med portion i första perren (0-1). I pausen och början på andra likaså. Sen började jag experimentera. In med en fet jävla kronan. I anfallet efter kvitterar Timrå.
Sen sprutar det in timråpuckar i takt med att snusen sakta rinner ner längs tänderna likt stelnande lava på Eyjafjallajökull.
I slutet på perren går jag tebaks till portion, och omedelbart blir det timråutvisning och 2-4.

Match 2: "I've got this, guys", tänkte jag och lassade, diaboliskt skrockande, in en nubbendimensionerad mullbänk. Men, va faen. Mållös första. Började tvivla. Har kraften gått ur Kronan? Gör jag något fel? Är det balansen mellan portion och lös som är nyckeln?
In med portion igen i början på andra. Big mistake. Djurgården ser chansen direkt och börjar dominera dojon. 0-1, 0-2. Helvete!
In med lössnus igen, vänster sida. Och jodå, se på fan! Ernst Schilling känner direkt att något är fel i universums balans och tar en onödig hakningsutvisning. Pang! Sen tar nästa djurgårdare en holding, Pang! igen.
Tredjeperren: lössnus på vänster sida. Funkar ICKE. Timrå är stressade och tar utvisningar. Dags för portion igen? In med en jävel, i underläppen. Tackar tackar, tycker Gragnani och trycker dit 2-3.
Nu är jag rådvill, men beslutar mig för konsekvens: lössnus, höger sida resten av matchen. Hålla gejmplän, inte vackla. Stor dramatik, känsloutbrott. Brunfärgad saliv sprutar ur munnen när det skriks "skjuuuut då!", eller "Sörensen, ditt jävla brunöga!". Dottern tittar på med skräckblandad förtjusning (hon fattar ju helt att det är för lagets bästa, men hon tycker samtidigt att det är lite jobbigt att hon knappt kan skilja pucken från snusstänken på 72-tummaren).
När snusjäveln hänger på framtanden likt Axelsson på benet på den som fick den sista 24-packet Nuggets precis innan stängning: kvittering!
Snusbyte? I helvete. Den här jäveln hade något extra i mojoväg, det var uppenbart. Dreglandes bruna fåror genom skägget kunde vi, jag och snusen, defilera till seger med 7,5 sekunder kvar.

Match 3: nu var matchplanen tydlig. Lössnus under perioderna, portion i pauserna. Konsekvens. Inte tumma och börja tvivla och desperat byta taktik om det grinade emot.
Grabbarna verkade känna av mitt lugn, och fann egen trygghet i det. 1-0 efter 1a. Kvittering i andra. Ängsliga blickar upp mot mig på bortasektionen. Jag log lugnt och milt tillbaka, noga med att visa vad som illa dolde sig under läppen. Axlarna ner på spelarna. Jag kan inbilla mig, men via läppläsning tyckte jag mig se Ante lugna spelarna: "den är där! Han har koll! Trust the system !"
Ny energi, pang-pang. Periodpaus, 3e: portion och lös.
1-4. Sen höll jag på att ställa till det. Började bli lite stor på mig, och gjorde ett lyxbyte på en lätt rinig snus. Hockeygudarna ilsknade till direkt: 2-4, 3-4.
Ilskna blickar från spelarna. Skämdes på läktaren. Tack och lov blv det inte värre än en gudomlig reprimand, och med point taken kunde Hartmann få avgöra i tom kasse.

Så, matchen igår. Nu var det egentligen ren defilering. In med en fet jävel från matchstart, sen fick den bete sig hur äckligt som helst. I skulle den sitta, tills dess 20 minuter spelats. Var på socialt evenemang, men lyckades trots det både fulsnusa och följa dramatiken.
Jag och grabbarna i total synk och harmoni. Alla visste vad som skulle göras. "Birger sköter snuset, så fixar vi liret".
Portion i pauserna. Sekundsnabbt utlägg av lös, in med portion. Tvärtom med ackuratess inför periodstart.
Och på isen gick det lika geschwinnt. In med ett par puckar, kontrollera.
Ärevarv inför extatisk hemmapublik medan jag anordnade danståg och skanderade ramsor med högst tvivelaktig munhygien.

Så. Äras den som äras bör. Grabbarna gjorde sitt, men utan mig hade vi scoutat SHL-rejects just nu.