Niikeliito: skulle också bli oerhört förvånad om Rattie skrev på för annat lag än Timrå. Som du säger, då hade det surrat rykten om andra lag. Nu är det helt knäpptyst. LHC, shouldn't fucking think so. Ett menlöst lag, med ungefär noll pirr-framtids-faktor.
Dessutom, apropå att mike ska kolla match 4 (och kanske 2) igen: det jävla trycket. Vem vill spela någon annanstans efter att ha upplevt det?
Har sett alla matcher minst 2 ggr, och det är fan gåshud på hemmamatcherna. Grym jävla klack vi har. Och ishall (Nej, det är ingen fjompig arena. Det är en perfekt konstruerad ishall, med optimal sikt var fan du än sitter. Och en kokande gryta när det är mycket folk).
Redan lovat dottern att vi ska upp på hemmapremiären. Sen fick jag bromsa när hon tyckte att vi skulle skaffa säsongsbiljetter ("det är ju inte så långt från Stockholm ändå"). Nu börjar hon prata om att plugga i Sundsvall. "Fatta lyxen, kunna stå i klacken varje hemmamatch". Inte utan att man känner att man gjort en del rätt som fader ändå.
Fast, sonen misslyckades jag kraftigt med. Han fick hänga med på några bortamatcher som liten parvel. Droppen blev en bortamatch i Södertälje, när vi hamnade bredvid en för dagen massiv hemmaklack. Och Timrå sög. Vilket gjorde att det jublades och tjoades på hemmastå till den grad att sonen, som var en synnerligen försiktig herre på den tiden, tyckte att det var obehagligt. Efter 1a perioden sa han "nu är det slut, nu ska vi hem". Jag fick muta med godis och läsk för att få honom att stanna kvar.
Numer kan han komma in i tv-rummet när Timrå spelar och fråga saker som "är Timrå dom i blått?", eller "har Dahlén gjort något mål än?". Sällan är det så kort till barnaga som då. Men: han upptäckte att timråhalsduk var jävligt snyggt till hans nya rock och matchande sneakers. Och att det gav upphov till samtal med sköna människor på stan som ville snacka hockeykultur. Plötsligt kom han hem och började fråga vem Nubben är, och hur många det var på den där matchen på 70-talet egentligen. Så, hoppet lever. Dottern tycker att vi ska ta med honom upp på premiären. "En match i NHC, sen är han fucked for life", som hon uttrycker det.
Jajävlar. Bett i fredagsvinet idag, tror jag. Trevlig helg på er, fellow timråiter. Vilken grymt härlig klubb vi har ändå.
Bragd-Birger: Ja det känns mycket märkligt om Rattie väljer LHC... Med tanke på det lag Timrå ändå kommer få o att Lander kommer hem som han spelat med o de positiva uttalanden han gjort om Timrå så verkar det minst sagt konstigt. Kan inte se annat än att det handlar om mycket mer pengar i LHC då. Ja är det så får han gärna lämna då.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
LHC, shouldn't fucking think so. Ett menlöst lag, med ungefär noll pirr-framtids-faktor.
Dessutom, apropå att mike ska kolla match 4 (och kanske 2) igen: det jävla trycket. Vem vill spela någon annanstans efter att ha upplevt det?
Har sett alla matcher minst 2 ggr, och det är fan gåshud på hemmamatcherna. Grym jävla klack vi har. Och ishall (Nej, det är ingen fjompig arena. Det är en perfekt konstruerad ishall, med optimal sikt var fan du än sitter. Och en kokande gryta när det är mycket folk).
Redan lovat dottern att vi ska upp på hemmapremiären. Sen fick jag bromsa när hon tyckte att vi skulle skaffa säsongsbiljetter ("det är ju inte så långt från Stockholm ändå"). Nu börjar hon prata om att plugga i Sundsvall. "Fatta lyxen, kunna stå i klacken varje hemmamatch".
Inte utan att man känner att man gjort en del rätt som fader ändå.
Fast, sonen misslyckades jag kraftigt med. Han fick hänga med på några bortamatcher som liten parvel. Droppen blev en bortamatch i Södertälje, när vi hamnade bredvid en för dagen massiv hemmaklack. Och Timrå sög. Vilket gjorde att det jublades och tjoades på hemmastå till den grad att sonen, som var en synnerligen försiktig herre på den tiden, tyckte att det var obehagligt. Efter 1a perioden sa han "nu är det slut, nu ska vi hem". Jag fick muta med godis och läsk för att få honom att stanna kvar.
Numer kan han komma in i tv-rummet när Timrå spelar och fråga saker som "är Timrå dom i blått?", eller "har Dahlén gjort något mål än?". Sällan är det så kort till barnaga som då.
Men: han upptäckte att timråhalsduk var jävligt snyggt till hans nya rock och matchande sneakers. Och att det gav upphov till samtal med sköna människor på stan som ville snacka hockeykultur. Plötsligt kom han hem och började fråga vem Nubben är, och hur många det var på den där matchen på 70-talet egentligen. Så, hoppet lever. Dottern tycker att vi ska ta med honom upp på premiären. "En match i NHC, sen är han fucked for life", som hon uttrycker det.
Jajävlar. Bett i fredagsvinet idag, tror jag. Trevlig helg på er, fellow timråiter. Vilken grymt härlig klubb vi har ändå.