Sputnik: En liten del av mig, eller mitt hockeyintresse, dog i lördags när domarna valde att våldta matchen. Jag läste inte om matchen efter, var inte in hit på flera dagar och gav fan i all media som rörde hockey.
Idag fick sambon mig att trots allt gå på matchen. Jag gick dit i hopp om att väcka gnistan till liv igen. Måste säga att det blev motsatsen. För ovanlighetens skull lämnade jag innan slutsignalen, sa inte ett ord på hela vägen hem och känner mig faktiskt lite mentalt våldtagen just nu.
Hur sjukt är det inte att Timrås bästa spelare, blott ett par dagar efter rättshaveriet mot FBK, är domaren? Ingen annan är ju ens i närheten av godkänt.
Det som stör mig mest - bortsett från den totala oviljan att spela hockey från hela laget - är att vår dyrt förvärvade spets inte spelar som motståndarnas spets. Inkonsekvent och lalligt. Skönt, snirkligt och oresolut. Promenadtempo när man ges en möjlighet och handledare i sarghörnet. Mer fokus på vad domaren gör än vad man själv gör. Det är vår spets.
Sedan har Timrå ett gäng som är för speldum för den här nivån. Slarviga uppspel, bara förmåga att åka rakt fram och sätta sig själv i jävligt risiga situationer. Några av dom har man redan förlängt med också. Hur det nu är möjligt.
Kerstin_k: Som timråit finns det en passage i (nästan) varje säsong som man behöver ta sig igenom. Det är inte kul, det väcker inga känslor, det ska bara passeras. Det är den där tiden på året då man skiter i att se några fåtal matcher för säsongen, man har redan inkasserat en förlust på förhand, man tar sig an helt andra saker som snöskottning, en storhandling på Ica maxi osv.
Den tiden är nu. Det är en sån fruktansvärt jävla emo-depp-period av Timrå IK och för mig är det avtrubbande. Laget har gått på semester, viker ner sig och ger bort trepoängare till höger och vänster. Dags att göra som laget och ta semester men mest för blodtryckets skull just nu. Vi kommer spela upp oss och börja ta poäng igen men inte nu.
· 
Idag fick sambon mig att trots allt gå på matchen. Jag gick dit i hopp om att väcka gnistan till liv igen. Måste säga att det blev motsatsen. För ovanlighetens skull lämnade jag innan slutsignalen, sa inte ett ord på hela vägen hem och känner mig faktiskt lite mentalt våldtagen just nu.
Hur sjukt är det inte att Timrås bästa spelare, blott ett par dagar efter rättshaveriet mot FBK, är domaren? Ingen annan är ju ens i närheten av godkänt.
Det som stör mig mest - bortsett från den totala oviljan att spela hockey från hela laget - är att vår dyrt förvärvade spets inte spelar som motståndarnas spets. Inkonsekvent och lalligt. Skönt, snirkligt och oresolut. Promenadtempo när man ges en möjlighet och handledare i sarghörnet. Mer fokus på vad domaren gör än vad man själv gör. Det är vår spets.
Sedan har Timrå ett gäng som är för speldum för den här nivån. Slarviga uppspel, bara förmåga att åka rakt fram och sätta sig själv i jävligt risiga situationer. Några av dom har man redan förlängt med också. Hur det nu är möjligt.
Vilket jävla skämt till hemmamatch. Fy. Fan.