....så är det ett hyfsat intressant läge vi befinner oss i nu. Kommande 5-6 matcherna avgör nog rätt hårt vilken del av tabellen vi hör hemma i när grundserien summeras.
Svårt att se någon trend på längre sikt, spelmässigt. Sneglar vi bara på resultaten efter jul har vi 10 poäng på 8 spelade matcher. Inte jätteimponerande. Å andra sidan ligger vi nia i tabellen på det, om än med en något haltande tabell.
Vår sjuka höst har dock gett oss både hängslen och livrem. Leker vi med tanken att vi fortsätter att plocka lika få poäng per match (1,25) som vi gjort sedan jul resten av grundserien hamnar vi på sisådär 73 poäng. Detta bör rimligen räcka till en playin-plats. Vilket så klart är godkänt, sett till målsättning och var laget (+ föreningen) befinner sig uppbyggnadsmässigt.
Men: det är svårt att skaka av sig dom fruktansvärt obehagliga känslorna efter Rögle och Skellet. Helvete, vilken nervikning. Timrå var inte alls med och tävlade. Backsituationen är förmodligen en delförklaring till haveriet, men det måste finnas andra tunga faktorer som spelar in. Kollade på Oskars-Rögle efter Skellet-debaclet, och det var fan en annan sport tempomässigt. Oskars må ha grava problem med att hålla ihop defensiven över 60 minuter, men drivet! Snabba skär direkt mot puckhållaren, eller spelaren som är på väg att ta emot passningen. Vid erövrad puck i egen zon - alltid försök att spela sig ur press, forwards trampar igång direkt för att tvinga motståndarbackarna att släppa offensiva blå och skapa ett långt lag att kontra på. Rögle hade klara problem att hantera detta, även om dom givetvis lyckades krångla sig ur det på något märkligt vis och knipa två pinnar.
En enorm skillnad mot hur Timrå står upp när dom möter lag med spelskickliga, rörliga backar. Just forecheckingen blir jag galen på. När man uppenbarligen har vallat grillorna med sirap, som mot Rögle/Skellet - varför i helvete gå upp så hårt i checkingen när man ändå ligger för långt ifrån? Deras backar tackar ju bara och tar emot. Hur många gånger inväntade motståndarbacken jagande timråspelare bara för att i exakt rätt ögonblick flippassa sig ur "pressen" och nå en spelare med helt fri isyta?
Vi vet alla som följer Timrå att man brukar kunna se varthän det barkar bara på dom första bytena. Antingen finns klippet där, eller så gör det det inte. Till skillnad från ifjol har dock årets Timrå haft förmågan att växa sig in i matchen, och skruva till grejerna och kompensera en dålig förstaperre med bättre andra/tredje. Mot lag som Skellet/Rögle/Växjö har det dock inte alls funkat (undantaget första mötet mot Rögle, dårå). Här är det uppenbart någonting som inte funkar, rent taktikmässigt. Dom äter upp oss, långsamt men obönhörligt. Vi får långt lag med ofta två överspelade, checkande forwards, backarna tvingas hem för att följa anfallande forwards, mittzonen blir öppen, och motståndarna får komma in i zonen med fart, och anfaller mot ett backande lag som helt släpper ytorna uppe vid offensiva blå. Väldigt tacksamt om man har rörliga, spelskickliga och välskjutande backar. In med folk på mål, bomba in med puckar.
Backsidan ä r ett problem - här måste det skruvas till ordentligt inför nästa säsong - men det är inte hela anledningen till att vi får ut så lite offensivt när vi möter snabbspelande lag. Jag vill se ett mer cyniskt och intensivt Timrå, som hela tiden värderar var man ska lägga fokus i spelet utan puck. Låt e n spelare jaga (med fart!) när exempelvis en växjöback har pucken under kontroll i egen zon. Andra forward ska täcka åtminstone e n passningsväg, centern hålla mitten, och backarna ska ligga nära - men innanför - höga motståndarforwards. Om det långa passet kommer till motståndare på blå måste en back sitta på honom som ett frimärke, direkt. Han ska inte kunna göra annat än att dumpa pucken eller försöka trampa igång och in själv, eftersom centern täcker ytan i mitten där en spelare kan komma med fart. Detta ska våra långsamma backar (Svensson/Didde/Erixon) kunna greja genom att gå på kropp.
Sen måste backarna vara betydligt snabbare när det gäller att vända och åka framlänges när motståndarna dumpar in pucken. Det ser så speldumt ut många gånger, när våra backar fortsätter att åka bakåt i två meter efter dump för att först därefter vända och accelerera för att hinna först. Vilket dom ofta inte gör, eftersom dom är tröga och har gett (den kvickare) motståndarforwarden en extra sekund att accelerera på. Sånt här är andra lag i vår region i tabellen betydligt skickligare på. Man styr motståndarna på ett helt annat sätt i uppspelen, och man gör det betydligt svårare för motståndarna att komma först på puckar som dom tvingas dumpa.
Långt och blajjigt detta. Men det måste helt enkelt finnas fler förklaringar till varför laget ser stesolidpreppat ut i vissa matcher. Någon lanserade idén om sjukdom i truppen, och det skulle ju vara skönt om det var så enkelt. Fan trot, dock. Nu är snart Didde och Lytet tebaks, och då har man inget att skylla på vad gäller backarna i a f. En bättre komponerad backsida + rimligare fördelning av istid kommer givetvis ge laget bra förutsättningar att lyfta sitt spel. Men sen måste forwards snäppa upp, och hitta sätt att snabbare komma till anfall. Här har Ante et al ett jättejobb att göra också, när det gäller att hitta ett sätt att balansera det defensiva arbetet med förmåga till kontring och eget anfall.
Vad gäller kedjor är det som tidigare tjatats om nödvändigt att återförena #54/#51#14. Får vi inte ut det vi trots allt fick ut av EP när han spelade med Jonte är han rätt menlös. Det vet vi vid det här laget. Han ä r ingen drivande spelare, utan mer en Hynningsk typ. Skills, spets, men inte snubben som kör huvudet genom kaklet för att bidra. Sen hoppas jag att Jonte fick en rejäl utskällning för sitt 2-0-glid senast. Han h a r blivit bättre defensivt, och jag kan tycka att det är ok att han allokerar så mycket som möjligt av sin energi till offensivt skapande men det finns gränser. Är man en av lagets största ledare får man inte agera sådär när man kämpar för att hålla sig kvar i matchen.
Bragd-Birger: När det kommer till lagen ovanför är det väl bara snack om hur vi ska försvara oss. Inte hur vi gör mål och skapar ett övertag mot dom. Det är väl där felet sitter.
· 
Svårt att se någon trend på längre sikt, spelmässigt. Sneglar vi bara på resultaten efter jul har vi 10 poäng på 8 spelade matcher. Inte jätteimponerande. Å andra sidan ligger vi nia i tabellen på det, om än med en något haltande tabell.
Vår sjuka höst har dock gett oss både hängslen och livrem. Leker vi med tanken att vi fortsätter att plocka lika få poäng per match (1,25) som vi gjort sedan jul resten av grundserien hamnar vi på sisådär 73 poäng. Detta bör rimligen räcka till en playin-plats. Vilket så klart är godkänt, sett till målsättning och var laget (+ föreningen) befinner sig uppbyggnadsmässigt.
Men: det är svårt att skaka av sig dom fruktansvärt obehagliga känslorna efter Rögle och Skellet. Helvete, vilken nervikning. Timrå var inte alls med och tävlade.
Backsituationen är förmodligen en delförklaring till haveriet, men det måste finnas andra tunga faktorer som spelar in.
Kollade på Oskars-Rögle efter Skellet-debaclet, och det var fan en annan sport tempomässigt. Oskars må ha grava problem med att hålla ihop defensiven över 60 minuter, men drivet! Snabba skär direkt mot puckhållaren, eller spelaren som är på väg att ta emot passningen. Vid erövrad puck i egen zon - alltid försök att spela sig ur press, forwards trampar igång direkt för att tvinga motståndarbackarna att släppa offensiva blå och skapa ett långt lag att kontra på. Rögle hade klara problem att hantera detta, även om dom givetvis lyckades krångla sig ur det på något märkligt vis och knipa två pinnar.
En enorm skillnad mot hur Timrå står upp när dom möter lag med spelskickliga, rörliga backar.
Just forecheckingen blir jag galen på. När man uppenbarligen har vallat grillorna med sirap, som mot Rögle/Skellet - varför i helvete gå upp så hårt i checkingen när man ändå ligger för långt ifrån? Deras backar tackar ju bara och tar emot. Hur många gånger inväntade motståndarbacken jagande timråspelare bara för att i exakt rätt ögonblick flippassa sig ur "pressen" och nå en spelare med helt fri isyta?
Vi vet alla som följer Timrå att man brukar kunna se varthän det barkar bara på dom första bytena. Antingen finns klippet där, eller så gör det det inte. Till skillnad från ifjol har dock årets Timrå haft förmågan att växa sig in i matchen, och skruva till grejerna och kompensera en dålig förstaperre med bättre andra/tredje. Mot lag som Skellet/Rögle/Växjö har det dock inte alls funkat (undantaget första mötet mot Rögle, dårå). Här är det uppenbart någonting som inte funkar, rent taktikmässigt.
Dom äter upp oss, långsamt men obönhörligt. Vi får långt lag med ofta två överspelade, checkande forwards, backarna tvingas hem för att följa anfallande forwards, mittzonen blir öppen, och motståndarna får komma in i zonen med fart, och anfaller mot ett backande lag som helt släpper ytorna uppe vid offensiva blå.
Väldigt tacksamt om man har rörliga, spelskickliga och välskjutande backar. In med folk på mål, bomba in med puckar.
Backsidan ä r ett problem - här måste det skruvas till ordentligt inför nästa säsong - men det är inte hela anledningen till att vi får ut så lite offensivt när vi möter snabbspelande lag. Jag vill se ett mer cyniskt och intensivt Timrå, som hela tiden värderar var man ska lägga fokus i spelet utan puck. Låt e n spelare jaga (med fart!) när exempelvis en växjöback har pucken under kontroll i egen zon. Andra forward ska täcka åtminstone e n passningsväg, centern hålla mitten, och backarna ska ligga nära - men innanför - höga motståndarforwards. Om det långa passet kommer till motståndare på blå måste en back sitta på honom som ett frimärke, direkt. Han ska inte kunna göra annat än att dumpa pucken eller försöka trampa igång och in själv, eftersom centern täcker ytan i mitten där en spelare kan komma med fart. Detta ska våra långsamma backar (Svensson/Didde/Erixon) kunna greja genom att gå på kropp.
Sen måste backarna vara betydligt snabbare när det gäller att vända och åka framlänges när motståndarna dumpar in pucken. Det ser så speldumt ut många gånger, när våra backar fortsätter att åka bakåt i två meter efter dump för att först därefter vända och accelerera för att hinna först. Vilket dom ofta inte gör, eftersom dom är tröga och har gett (den kvickare) motståndarforwarden en extra sekund att accelerera på.
Sånt här är andra lag i vår region i tabellen betydligt skickligare på. Man styr motståndarna på ett helt annat sätt i uppspelen, och man gör det betydligt svårare för motståndarna att komma först på puckar som dom tvingas dumpa.
Långt och blajjigt detta. Men det måste helt enkelt finnas fler förklaringar till varför laget ser stesolidpreppat ut i vissa matcher. Någon lanserade idén om sjukdom i truppen, och det skulle ju vara skönt om det var så enkelt. Fan trot, dock.
Nu är snart Didde och Lytet tebaks, och då har man inget att skylla på vad gäller backarna i a f. En bättre komponerad backsida + rimligare fördelning av istid kommer givetvis ge laget bra förutsättningar att lyfta sitt spel.
Men sen måste forwards snäppa upp, och hitta sätt att snabbare komma till anfall. Här har Ante et al ett jättejobb att göra också, när det gäller att hitta ett sätt att balansera det defensiva arbetet med förmåga till kontring och eget anfall.
Vad gäller kedjor är det som tidigare tjatats om nödvändigt att återförena #54/#51#14. Får vi inte ut det vi trots allt fick ut av EP när han spelade med Jonte är han rätt menlös. Det vet vi vid det här laget. Han ä r ingen drivande spelare, utan mer en Hynningsk typ. Skills, spets, men inte snubben som kör huvudet genom kaklet för att bidra.
Sen hoppas jag att Jonte fick en rejäl utskällning för sitt 2-0-glid senast. Han h a r blivit bättre defensivt, och jag kan tycka att det är ok att han allokerar så mycket som möjligt av sin energi till offensivt skapande men det finns gränser. Är man en av lagets största ledare får man inte agera sådär när man kämpar för att hålla sig kvar i matchen.