Men hörrni! Vilken trevlig liten matchjävel det här blev då. Första två perrarna renderade i konstant och semistark mysribba. Riktigt bra intensitet, och ett anfallsspel med såväl finurlighet som ackuratess. Rindell är ju smått oerhörd här. Att vi har honom på kontrakt nästa säsong också framkallar salivskum i mungiporna. Kapanen börjar allt mer framstå som ett riktigt jävla geni.
Men: dagen handlar ändå inte om Rindell, eller om tvåmåls-Jonte, den som alltid fenomenale JJ, eller ens Kapten Lander. Idag handlade det om Alvarez. Snubben som ifjol kom in som spets men tillbringade säsongen ur synk, ungefär som ljudspåret på dom ocensurerade skräck-VHS:arna man köpte av snubben vid Skärholmens loppis i början på 90-talet. Han koppade från LaserDisc, och dom vände man på, eller böt till nästa skiva, hursomhelst var det alltid i mitten en paus där det stod "LaserDisc". Ibland var den där pausen bara några halvproffsiga sekunder, men ofta var dom typ en kvart. Ibland en halvtimme. "Där satt han och drog i den", brukade vi kommentera då.
När han gjort en kopia från laserdisken orkade han inte göra fler. Då koppade han VHS-kopian istället. Sen koppade han den kopian. Och den kopian igen. Osv. Vilket givetvis gjorde att dom filmer han sålde mest av (t ex mästerverk som Fredagen den 13e del VIII) var av ohyggligt dålig kvalitet. Vi satt och kisade in i det gryniga mörkret på tv:n. "Är det Jason som kommer där?" "Nä, det är nog en bil". Ljudet blev också kraftigt lidande. Musiken lät som den spelades på såg. Och: oftast var ljud och bild ungefär en sekund osynkade - vilket för oss tebaks dit vi började, dvs Alvarez fjolårssäsong. Ungefär så spelade han. Ständigt en sekund i osynk med det som skedde på isen. Då var det hemskt att bevittna, men nu ser jag det, lite lätt narcissistiskt, som ett slags hommage till min ungdom och den där gubben i Skärholmen i sitt märkliga krypin med undermåligt kopierade våldsfilmer.
I år är dock Alvarez originalet. Helvete vilken skillnad det är. Han har - nästan -- konsekvent briljerat på sin hundroll längre ner i kedjehierarkin. Oerhört stark längs sargerna och framför mål, och en av lagets bästa på att spela försvarsspel i anfallszon. Om det förra säsongen fanns lite glidartendenser (förståeligt på sitt sätt, iom att hockeygudarna "pulled a Skärholmen on his ass") är han den här säsongen en av dom hårdast jobbande spelarna i laget. Att just han fick göra hattrick idag, och på det sättet - alla tre målen var ju toppklass rakt igenom - var ju fantastiskt. När "Alvarez! OLÉ OLÉ OLÉ" rullade länge efter 3e kassen rös jag framför TV:n. Och, nog fan fuktades det en smula i tårkanalen. Oerhört mäktigt. Och fantastiskt att se hur glad och tagen Alvarez blev av det. 5+!
I övrigt: skönt att städa bort LHC en tredje gång. Det är ett jävla bajslag det där, och om dom får svettas lite längs strecken och missa slutspel igen är det en seger för hockeyestetiken. Nästan (n ä s t a n) synd att inte Rattie fick tröstmåla med tre sekunder kvar. Hade varit kul att se om han skulle OS-final-sudden-vråla och hoppa mot klackplexit igen. Det känns så.
20 poäng ner till kval nu, med 14 matcher kvar. Kan vi vara överens om att play-out är ett orimligt scenario? Let's drop it. Nu fokar vi på slutspel. Topp6 blir svårt, men fan inte omöjligt. Alvarez har precis gjort hattrick och pinkat på hela Östergötland. Allt är möjligt.
· 
· 
