Kul med hockey men jag måste erkänna att jag känner en jävla tomhet. Visst, man mår såklart grundbra som Timråit och känner stor framtidstro och allt det där. Men på nåt märkligt idrottspsykologiskt vis svävade man ju på euforimoln vid den här tiden förra året. Satt och plöjde kvalmatcherna gång på gång sena kvällar och nätter fram till midsommar ungefär. I år gjorde vi succé och tog oss till en 7:e avgörande kvartsfinal. Lik förbannat var det moll som satte punkt för säsongen och nån större lust att plöja kvartsfinalerna på samma vis känner man ju inte
Cobbel: Länsgrannen fick ett påskägg fullt med något brunt som inte var choklad när Lehtinen nyss presenterades som HV-spelare. Inte för att det var aktuellt att han skulle stanna i Modo, men även jag som utomstående kan inte låta bli ... | Läs mer
