DJ Hemp: Det är en sak vilka man hejar på i en matchserie och en annan hur man beter sig när någon redan är slagen. Sen har väl alla sin egna upplevelse/story och min är att många modoiter betedde sig på ett sätt så att dom förtjänade allt som kom i deras väg när det var deras tur att åka ut.
Sen kan man ju fundera över hur man kan resonera så när den egna klubben förlorar på att den andra klubben åker ur (oavsett vilken lagtillhörighet man har själv). Det finns säkert en term inom psykologin som förklarar det.
Olle: Alltså jag vill ändå hävda att rivaliteten med Modo varit rätt gedigen sedan 90-talet. Kanske bara är min upplevelse, men det var då jag som 6-7 åring fick upp ögonen för Timrå. Väldigt många polare höll på Modo även fast de hade 0 koppling till Övik, och upplevde nästan att vi timråiter var minoritet bland kompisarna. Redan då fanns ju en stor nonchalans från dem, att Modo är störst bäst och vackrast.
När vi sedan blev bra på 00-talet brann de ju i ögonen på en när de gjorde flera plattsäsonger (före+efter guldet), där de konstant blev räddade av foppacash eller att Peter själv snöra på sig grillorna. Det är väl egentligen inte deras fel, men den här hånfullheten som alltid fanns att man konstant blev räddade på något sätt, generera ett riktigt rivalhat åtminstone från mig.
Var väl fullsatt varenda match mellan lagen, tills vi båda började åka ur och spelade i olika serier. Mot vilket annar lag har vi denna trackrecord? Att vi historiskt inte alltid varit värsta rivaler bör ju ha mycket att göra att Timrå har en rätt knepig historia med gällande namnbyten och samarbeten. När Lodjuren var med i bilden är det klart att de tog upp mycket fokus.
Även jag har väl glömt bort denna rivalitet lite. Mycket eftersom det varit ett tag nu av olika serier, och när vi väl spelat i samma är det väl typ 1 säsong vi faktiskt tävlade mot varandra? Annars har den andra varit ljusår bättre, och haft något annat hatobjekt som hotar ens avancemang. När jag tänker tillbaka på gångerna vi åkt ur slutspel, blivit degraderade, eller hotade av konkurs, så är fan modoiterna de värsta med skadeglädje. Finns såklart neutrala shyssta människor i deras led med, men helvetet vad jag fått hån från bekanta och obekanta modoiter som vet att jag dör för Timrå IK genom åren.
Rivaliteten finns, den är på riktigt, och den kan vara rätt omfattande. Men man luras av att den vilat några år nu, pga omständigheter.
Kan tyvärr inte säga hur folk härinne betedde sig 2016 när MoDo åkte ur. Befann mig inte så ofta här då, och definitivt inte på MoDos forum, men du kanske minns?
Tänker i alla fall att inga supportrar generellt är bättre än några andra i det fallet. Led själv med MoDo den gången och nu har de själva fått lida i många år sedan dess.
Tveksam till att det existerar en adekvat psykologisk term för vad du beskrev 😄
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Sen kan man ju fundera över hur man kan resonera så när den egna klubben förlorar på att den andra klubben åker ur (oavsett vilken lagtillhörighet man har själv). Det finns säkert en term inom psykologin som förklarar det.