Timrå IK

Sputnik: Det som stör mig mest är att det finns en sån potential i det här laget. När vi spelar som bäst är det en fröjd att se…

Det jag inte begriper är hur sköra vi är… om vi leder med 2-0 o spelar fantastiskt så vet man att vi till slut förlorar. En sjuk känsla.

Jonathan Ericsson sa nåt intressant i en intervju i Globen förra veckan hur kemin i Detroit var. Alla köpte sina roller oavsett vem. Dom visste att dom skulle vinna även om dom låg under med 3-0 det var den känslan dom hade i gruppen. Har man inte den sa han så kan man leda med 2-0 och spela med nerver och förlora. Det blir en osäkerhet i laget. Jaha tänkte jag… Timrå IK.

Det är det jag menar med ledare i gruppen. Dom ska ha tydliga roller och göra det som det förväntas av dom. Dahléns formation ska tex inte in i egen zon för att försvara en ledning med 1,30 kvar osv.
Ante har en konstig syn många gånger och han verkar inte lära sig av misstagen. Det är inte ödmjukt i mina ögon.
Ödmjuk är man när man rättar till felen istället för att bara rulla på i all oändlighet. Jag förstår att man i början vill ge förtroende och fortsätta ett tag men det går till en viss gräns. Där är vi nu. Vi är i omgång 20… det finns inte tid och tålamod längre.
Det är tid att börja coacha och agera.
Vi börjar ikväll!
Giv oss frid… vinn!
Allt… precis allt… är tillåtet för att pucken ska in!

Hahl Bundy 2.0: det är EXAKT samma tendens i årets lag som de andra botten-åren vi antingen åkt ur eller klarat oss kvar i kvalet.

Man kan verkligen ALDRIG räkna med poäng. Som suppoerter sitter man tamejfan med 130 vilopuls när vi leder med 3-0 och 1 minut kvar och bara vet att ”det här är inte över än”.

Samma jävla sak sade jg på läktaren mot HV i torsdags. Timrå gör 2-3, hemmapubliken börjar gå hem. Men jag sitter där och vet att det här inte ens är säkert att vi klarar av att se till att det inte hinner bli 4-3 under ordinarie matchtid.