Ah...finns få saker som är lika sköna som en lång, djup trepoängssömn. I synnerhet efter en...två...eller tre...drygt...3-poängswhiskys.
Men, som alltid vid sådana här tillfällen bör vi komma ihåg Mr Wolfs visdomsord: "Let's not start sucking each others dicks quite yet". Gårdagens match var en skön Lisa för själen, men den var inget stort steg framåt. På vissa plan var den det, på andra status quo. Viktigast dock: den var inget steg b a k å t. Möjligen betyder det att vi nått vårt rock bottom. Likt alkoholister har vi i s f äntligen möjligheten att därifrån ta oss uppåt.
Om vi börjar med det som, enligt mina ödmjuka åsikter, var steg framåt skulle jag säga: 1: mindset. Det märktes att laget var lite förbannat och mer redo att ge sig in i skiten, t i l l s a m m a n s. Man slet för varandra. Underbart att se kampen redan från nedsläpp. Inget "stå på hälarna, hålla positionerna och överleva första 10" här inte. 2: lite bättre fördelning av istiden mellan kedjorna. Till stor del en effekt av att man hade en (skör) ledning att försvara i 3e, men jag gillade att 4e fick spela lite mer på bekostnad av, främst, Jontes kedja. Timrå måste få en bättre total fördelning av grit på bekostnad av flair, och det tycker jag att man fick igår. Istidsfördelningen är en liten faktor till det. 3: spelet utan puck. Tycker att man höll ihop laget bättre och utmanade mer i mittzonen. Lite bättre avvägningar i offensiv zon när det gäller forechecking. Vi hamnade sällan med två på avstånd och lätt överspelade checkare, utan man kröp hellre tillbaka för att utmana puckhållaren i samlad tropp i mittzonen. Mycket bra! 4: tålamodet. Det brast ett antal gånger (ja Rindell, jag tittar ganska mycket på dig nu), men jämfört med HV-matchen var det betydligt färre offensiva chansningar där en tappad puck/missad pinchning/lämnad position innebär direkt livsfara bakåt. Här finns väldigt mycket att fortsätta att jobba på, men likväl: gårdagen var ett litet steg i rätt riktning. 5: målvaktsspelet. Egentligen tveksam till att ta med den punkten eftersom, i ärlighetens namn, Frölunda till stor del gjorde en Timrå här. Dvs förvandlade motståndarväktaren till en omutlig fantom. Lägg därtill grymt flyt med målram och puckstudsar. Icke desto mindre: han höll nollan, och det är alltid en prestation. Jag tyckte också att han såg fokuserad ut hela tiden, och noggrann i placeringen. Räddningen med axeln högt uppe i första krysset på Strömwalls (?) skott t ex var kliniskt metodisk.
Sen har vi en hel del som hamnar på status quo-kontot. Några highlights: 1: märkliga coachningsbeslut. Jag vet inte vilken sida Mieho vaknat på igår, men han var rätt bedrövlig hela matchen. Spelmässigt är en sak, men jag tyckte han var en av få spelare som föll ur ramen inställningsmässigt. Gled i hemjobbet, gled i offensiven, gled mot båset vid bytena. Utvisningen på slutet där i 3e var väl crescendot på hans insats för dagen. Eller, borde ha varit. Obegripligt nog fick han fortsätta att spela, inte bara i 3e perioden fram till utvisningen utan även e f t e r den. Nu gjorde han såklart mål i öppen kasse, men: jag kan inte förstå hur Miehos usla inställning inte på något sätt renderar i en åtgärd från Ante et al. 2: uppspel/omställningar. Det går fortsatt alldeles för långsamt och är alldeles för lättstressat när man ska ta sig ur egen zon. Vet inte riktigt hur man ska komma ur det. Ifjol löste man det genom att hela laget fick en lägre utgångspunkt och var mer kompakta vid uppbyggnaden, vilket gjorde det svårare att checka fast backarna. Problemet är att det gjorde oss ä n n u långsammare i speluppbyggnaden, genom att det blev lättare att få ner farten på oss genom mittzonen. Det är så jävla märkligt att Svensson är en av backarna som lättast kan hantera spelet där backarna har större ansvar att själva lösa forechecking och uppspel. Han borde ha älskat fjolårets "center agerar libero"-spel där sarg-ut var default. Men det gjorde han inte. Han trivs bättre i år, liksom han trivdes bättre 21/22. Märkligt.
Osv. Skriver på mobilen, men misstänker att det här börjar bli långt och ska föschöka avrunda. En grej till bara: kul att se Jonte ha lite bättre tramp i spelet utan puck. Han vann fanimej t o m en riktig, rejäl närkamp vid sargen där en gång. Snyggt! Fortsätt så.