Låt oss leka med tanken att att vi trejdar bort Eronen mot Joel Persson, Erixon mot Anton Lindholm och Lyytinen mot Samuel Johannesson. Backparen hade sett ut såhär:
Hade spelet varit bättre? Hade misstagen uteblivit? Helt ärligt så hade vårat spel sett näst intill likadant ut trots 2 av seriens bästa backar.
Jag såg en tråd på twitter efter matchen igår som förklarar Timrås spel sjukt bra, men jag hittar inte snubben!? Där förklarar han dock ordagrant hur pass extremt farliga Timrå är i omställningarna. Man står med 2 forwards ofta redo för en snabb flykt framåt medans 3 spelare, backarna och centern, krigar tillbaka puck. I senaste vinsterna så har vi inte riktigt spelat så. Då har vi spelat samlat tillsammans där alla spelare spelar färdigt situationerna för att sedan också anfalla tillsammans där backarna fyller på. Varför gjorde man inte så igår? Derbykänslor? Hoppet om att släcka ner matchen med 10-0? Vi föll tillbaka till matcherna innan Frölunda och fick sota för det. "Vi måste ta betalt för skotten vi avfyrar" "Vi hade otur" "Motståndarna har alltid en världsmålvakt mot oss"
Mot OIK ska vi spela så jävla tråkigt att motståndarna vill åka hem efter halva matchen!
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!