Timrå IK

Hahl Bundy 2.0: Under den tiden jag följt laget har man fan varit med om ALLT (utom SM-guld). Gå upp i Elitserien, åka ur elitserien, gå upp igen, åka ur igen och sen upp igen. Sportchefer som driver spelbutiker, sportchefer som skottat garageuppfarten åt spelare, spelare som öppet stått och käftar med ledare i sitt eget bås under match. Nästan konkurs, spelare som avstår lön för att rädda klubben, spelare som ofrivilligt avstår lön för att vi håller på att gå under. Red Eagles-tiden med den anskrämliga örnen. Listan går säkert att göra hur lång som helst.

Timrå IK har läääääänge varit i behov av en professionalisering av verksamheten, inte bara den sportsliga. Ser inte tränarfrågan som en förutsättning för att ta det klivet men det är definitivt en pusselbit. Så sent som för två år sedan hade vi två huvudtränare som turades om att ansvara för matchcoachningen varannan match. Förr eller senare, så länge vid är nere på nivån att laget avstår hotellnätter på bortaresor för att vi ska ha råd att ta in en back på korttidskontrakt, så kommer vi att åka ur igen om vi inte höjer verksamheten några snäpp.

Visst är det kul att vi är uppe och slåss om slutspelsplatserna men det gjorde vi på lillkentas tid med. På challes tid också. Likt förbannat åkte vi ut. Upp har istället klubbar som Örebro och Växjö kommit och nästan omgående märker man att dom har en proffsigare organisation än oss. Så om/att ante kliver åt sidan, det är säkert inte det sista obekväma beslutet som behöver tas.