mikenomad: Inget konstigt? Costanza älskar ju Timrå som alla andra härinne.
Det finns en tomhet som gnager inom honom, något som Modo aldrig kan fylla. Han sitter framför prisskåpet och gråter, med känslan om att det finns så mycket mer. Med en timråtröja på.
Han skall bara ta det sista steget att bekänna för JFK, det kan bli lite knepigare.
· 
