Jag vill ha kontinuerlig trygghet. Vaknade nyss kallsvettig. Drömde att någon beslutat att ta bort telefonkatalogen!
Hua!
Det är något visst att lyfta in den nytryckta kilogrambjässen, vilken brevbäraren placerat i fastighetens trapphus.
Att fara med fingret mellan de tunna bladens strikta alfabetsregister och slutligen nöjt hitta sitt namn. I mitt fall med titeln "konsulent". Inte någon sketen säljare, utan "konsulent"!
Inklämd mellan en "linjemontör" och ett "butiksbiträde" är man nu bekräftad med minsta möjliga typsnitt under det stolta riktnummer noll sex noll!
Phu.
Man andas ut. Man finns. Nöjt bläddrar man vidare med trycksvärta på pekfingret i väntan på nästa nytryckta årgång.
Tryggheten, eller är det ångesten? Den stärks när man ord för ord läser igenom den tunga katalogens viktigaste extramaterial. Sidorna med röd marginal:
- OM KRIGET KOMMER.
Vissa saker ändrar man fan inte på!
Rör inte min telefonkatalog!
Vad har den här texten att göra med Timrå IK?
Jo, i mardrömmen hade brevbäraren, vilken var en äcklig modojävel, illmarigt rivit ur sidan med kontaktinformation till Timrå IK ur alla exemplar av telefonkatalogen han baxat in i mitt trapphus...
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
