Timrå IK

söder över: Så här upplever jag det. Vi hade en liknande räcka med svagare matcher tidigare under säsongen också, med den skillnaden att vi då ofta förde spelet med inte fick ut så mycket av spelet i form av poäng. Frustrationen gjorde att våra ledande spelare ville anfalla ännu mer huvudlöst för att visa att de verkligen ville åstadkomma förändring, med följden att vi gång efter annan gick bort oss och fick livsfarliga kontringar emot oss. Man gjorde då en förändring och spelade en tråkigare men mer effektiv hockey med närmare mellan lagdelarna som gjorde att vi fick stopp på motståndarna i mittzon istället för att hela tiden släppa in dem i knät på Juel i varje anfall. Man såg hur förtroendet för spelet spreds i laget och våra centrar kunde gå med full kraft när tillfälle gavs. Vi blev trygga bakåt och vassa framåt. Det vägvinnande spelet är nu som bortblåst och vi är tillbaks där vi var för någon månad sen. Om det sen beror på konflikter i laget eller att vi blev för uppblåsta av en vinststreak låter jag vara osagt.

Woody: precis, man tappade konceptet lagomt till modomatchen och har inte hittat tillbaka till samma defensiva spel igen. Som man spelade där ett tag gjorde man det betydligt enklare för målvakten att göra bra ifrån sig och jag upplever att våra forwards trivs bättre när de får komma till avslut i snabba omställningar, enklare och bättre avslut.

Tror iaf vi kan släppa målvaktsfrågan så länge det ser ut som nu på sistone i spelet, en målvakt har inte stora chanser att rädda poäng med såna förutsättningar oavsett vem som står.

Woody: mm!

Jag minns en intervju med Ante en bit in i den där vinnarsteaken med där han säger att man inte spelar som han vill.

Det reagerade jag på då och ställer mig fortfarande frågande till…

Visst är det kul att flyga på isen och dominera motståndaren men det är ju poängen som räknas till sist och och stoltheten i att vara svårslagen är ju ganska mysig.