Andersson: Hockey alltså, vilken märklig jävla sport alltså.
Det var som att hela laget bara åkt och väntat på att Dahlén ska få göra det där förbannade ledningsmålet och sedan ketchup. Big time.
Helt plötsligt åker man skridskor. Uppspelen sitter på bladet och går fort, finurliga lösningar genom mittzonen som skapar övertag numerärt och stjärnorna öser på. Lander och Hållander är som några blodhundar.
Häftigt att Boyce också varit med om alla Dahléns mål. Bara det är episkt. Dahléns kärlek till klubben kan aldrig ifrågasättas.
Tredje återstår och Ante hinner ju fortfarande tappa omklädningsrummet i paus så att det här skiter sig. Igen. Det är ju trots allt Timrå det handlar om.
Åh, så underbart det är med landslagsuppehåll. Att vakna upp utan att ha somnat besviken, att inte gå runt på dagarna utan behov att förbereda sig för att inte brusa upp under kvällen.
Aldrig har ett landslagsuppehåll kommit så lägligt för mig.
