Ständigt dessa straffar. Och ständigt dessa förluster. Nu är det väl förmodligen så att jag skulle ha tyckt att straffar var en rätt okej företeelse om bara TIK hade vunnit majoriteten av de matcher som gått till straffar. Så det kanske verkar lite magsurt att efter dagens dystra tabelläsning tycka att matcherna skulle kunna få sluta oavgjorda. Men om det nu är så jävla viktigt att krama ur så mycket match som möjligt av säsongen, så kan det väl få bli sudden på riktigt så att vi slipper dessa lotteriartade upplösningar.
Det är väl inte så värst kontroversiellt att tycka att elitserien känns urvattnad med sina femtielva matcher i grundserien, och en hejarns massa finaler mig hit och mig dit innan det är slut. För att inte tala om virrvarret med allsvenska, superallsvenska och kvalserie som är svårbegripligt nog för den hockeyintresserade svensken i gemen. Alla dessa mer eller mindre betydelslösa matcher gör att hela spänningen försvinner pfft... i luften. Intresset dalar, samtidigt som Ricky Fagerlund, Tommy Töpel, eller vad det nu är för snillen som är ansvariga, försöker att öka intresset genom att bita sig själva i svansen med en massa urbota konstruktioner.
Fotbollen har gjort alla rätt som återinförde en rak serie för att kora mästarna. Och superettan är inget dumt påhitt det heller. Ju enklare desto bättre. Less is more. Man kan likna det hela med intresset för sex. Sex som i könsumgänge. Ju mindre man får av den varan, ju intressantare blir det. Ju mera spännande. Ju mer längtar man, och ju mer ser man till att ta vara på de tillfällen som bjuds.
Summa summarum: Fotbollsallsvenskan = Exklusiv kärlek, fylld av eldfängd åtrå. Elitserien = En enda lång radda av orkeslösa masturbationer...
· 
Det är väl inte så värst kontroversiellt att tycka att elitserien känns urvattnad med sina femtielva matcher i grundserien, och en hejarns massa finaler mig hit och mig dit innan det är slut. För att inte tala om virrvarret med allsvenska, superallsvenska och kvalserie som är svårbegripligt nog för den hockeyintresserade svensken i gemen. Alla dessa mer eller mindre betydelslösa matcher gör att hela spänningen försvinner pfft... i luften. Intresset dalar, samtidigt som Ricky Fagerlund, Tommy Töpel, eller vad det nu är för snillen som är ansvariga, försöker att öka intresset genom att bita sig själva i svansen med en massa urbota konstruktioner.
Fotbollen har gjort alla rätt som återinförde en rak serie för att kora mästarna. Och superettan är inget dumt påhitt det heller. Ju enklare desto bättre. Less is more. Man kan likna det hela med intresset för sex. Sex som i könsumgänge. Ju mindre man får av den varan, ju intressantare blir det. Ju mera spännande. Ju mer längtar man, och ju mer ser man till att ta vara på de tillfällen som bjuds.
Summa summarum:
Fotbollsallsvenskan = Exklusiv kärlek, fylld av eldfängd åtrå.
Elitserien = En enda lång radda av orkeslösa masturbationer...
G-boy, din tyckare i sportsverige ;-)