Simmalugnt: Det blir alltid så personligt när man ifrågasätter en populär spelare. Folk behöver ju förstå att man inte ifrågasätter om spelaren i fråga är en bra person eller ej. Man ifrågasätter en stor investering som klubben gjort och som inte betalar sig.
För vissa är en spelare en fysisk legend, en förebild i livet att se upp till. För andra är det lite mer som att man köpt en riktigt fräsig sportbil och nu står den bara på uppfarten eftersom den bara går i 30 km/h.
I jontes fall drar vissa upp det här med att man borde hålla inne med kritik för att han gjort så mycket för klubben. Det har han så klart gjort men frågan måste ändå ställas, hur länge kan man leva på gamla meriter? En dålig säsong är väl ok. Inte för att Timrå som klubb har råd med det för att kunna nå de sportsliga mål man satt upp men för att man bara är människa. Alla kan ha en svacka. Däremot så måste man ju hoppas på en radikal förändring. Konsekvenserna av att inte få ut tillräckligt av lagets dyraste spelare (plural) behöver vi inte orda mer om här.
Simmalugnt: Att Jonte skulle vara skadad är ju bara något hittepå, då har han varit skadad sedan match 1 vilket inte är rimligt, då hade det varit bättre med en operation och redo efter 6 månader. Troligast har han tappat kraft och ork när han lade om kosten. Nu är det dags för Inez att ge honom gratis burgare innan slutspel och mamma får komma med kanelbullar.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Men oavsett meritlista är ingen spelare större än klubben. Så högt i tak måste vi ha att (konstruktiv) kritik alltid måste kunna framföras.