Hockeyångesttiderna fortgår liksom det är lika säkert som att vi i hockeyångestladan alltid avslutar det hela med ett rejält Hockeyamen när vi vandrar hemöver efter avslutat verk. Jag vill också försöka hålla denna hockeyångesttråd levande så att vi alltid har en trygg barm att luta oss mot när stormen river öppen Bottenvik. Givetvis är min målsättning att alltid försöka ge er en rejäl inblick i hockeyångestproblematiken och om vilket stort problem detta igenkligen är.
Det är mycket sannolikt att en grupp hockeysupportrar lider av irrationell hockeyångest här på HS. Detta kan ha en biologisk bakgrund och beror på en hockeystörning i det centrala hockeynervsystemet. Jag tänkte nu gå in lite mer på hockeydjupet i frågan fortsättningsvis.
Det är förmodligen vanligt med en kombination av psykologiska och biologiska faktorer när irrationell hockeyångest uppstår. Irrationell hockeyångest kombineras dessutom ofta med rationell hockeyångest i samband med hockeykriser och problematiska hockeylivshändelser. Rationell hockeyångest adderar sig då till den irrationella och de förstärker varandra ( *Se fig 1 i bifogad fil). Val av terapi måste baseras på en sådan bedömning och blir således ofta en kombination av olika hockeyterapimöjligheter.
"Hockeyarv och hockeymiljö"
Ett sådant synsätt är naturligt mot bakgrund av de två senaste årtiondens hockeyångestforskning. Ärftlighetsstudier och tvillingforskning har visat att en del hockeysupportrar har en medfödd benägenhet att utveckla vissa typer av hockeyångesttillstånd. Att biologiska faktorer spelar in är egentligen en självklarhet eftersom själva hockeyångestreaktionen är en biologisk funktion.
Att känsligheten för organismens livsviktiga hockeyalarmfunktion ligger på olika nivåer hos olika hockeysupportrar är ett rimligt antagande även om vi inte kan mäta spänningsnivå på samma sätt som blodtryck eller ämnesomsättning. Vi är hänvisade till att bedöma symtomens omfattning och styrka. I dagens läge är det inte någon tvekan om att irrationell hockeyångest kan bero på såväl arv som miljö och såväl biologiska som psykologiska faktorer. Däremot är det svårt att veta när den enskilda personens hockeyångest har psykologisk eller biologisk bakgrund, för att inte tala om alla tänkbara kombinationer av psykologiska och biologiska faktorer som kan förekomma hos en och samma hockeysupporter.
Den irrationella hockeyångestens problematik "Hockeyångeststörningar" är att betrakta som en hockeysupporterfolksjukdom då ungefär en tiondel av hockeybefolkningen lider av hockeyångestbesvär. Kunskaperna om hockeyångest är trots detta betydligt sämre än om många andra sjukdomar (t ex för högt blodtryck) som drabbar lika många hockeysupportrar.
Minoriteten lider av något som majoriteten är välbekant med, efter som alla har upplevt hockeyspänning, hockeyoro eller hockeyångest som normalfenomen. Vad majoriteten inte känner till och inte kan föreställa sig är den sjukliga hockeyångestens styrka och omfattning!
Vem kan egentligen föreställa sig hur hockeylivet gestaltar sig för den som aldrig kan slappna av och som oavbrutet känner sig så spänd, som man normalt bara gör inför svåra påfrestningar? Hockeysupportrar utgår från sina egna hockeyerfarenheter. De har upplevt hockeyoro/ångest i problematiska situationer och hockeyångestkänslan har försvunnit när problemet lösts. Med andra ord har man utnyttjat hockeyvarningsignalen för sitt rätta ändamål. Naturligt nog upplyses även den som drabbas av irrationell hockeyångest om att "det finns ingen anledning att oroa sig" eller att "de bakomliggande problemen måste lösas".
Lättare hockeyångest kan vara positiv Svår hockeyångest alltid negativ.
Kan irrationell hockeyångest vara positiv? Ja, till en viss gräns och under vissa omständigheter. Hockeysupportrar med lätt förhöjd spänningsnivå upplevs i regel som känslosamma supportrar med växlande, svängande stämningsläge, de är aktiva och spontana i sina inlägg i gästboken.
De väljer ofta ett skapande yrke och frågan är om en förhöjd hockeyspänning är ett villkor för exempelvis konstnärligt skapande i gästböckerna. Även en måttligt förhöjd hockeyspänningsnivå kan vara positiv om hockeysupportern kanaliserar sin rastlöshet antingen som kreativt hockeyskapande eller i någon form av obunden sysselsättning. Den kan däremot vara till nackdel för den som lever under i detta avseende ogynnsamma omständigheter med en alltför bunden hockeylivssituation. Högre grad av hockeyoro eller hockeyångest är inte positiv för någon, då den blockerar all kreativitet och bryter ned den egna hockeypersonligheten här på HS.
Sänkt spänningsnivå kan också vara fördelaktig under vissa förutsättningar. Hockeysupportrar med lätt sänkning uppfattas som trygga, pålitliga och stabila. vid ännu lägre nivå blir omdömet mindre smickrande som "tråkig", känslomässigt torftig" osv. I slutändan skymtar den liknöjda hockeysupportern som trots att han/hon kanske inte möter allmän uppskattning upplever ett med all sannolikhet högre välbefinnande än sin hockeyångestdrabbade motsvarighet i andra ändan av skalan.
Rip Kirby: Jag ber om ursäkt för detta. Tanken var att prova i stängd miljö om kopplingen till Youtube fungerar på ett bra sätt för att kunna bjuda på en liverapport nere i Växjö ikväll innan matchen
· 
Det är mycket sannolikt att en grupp hockeysupportrar lider av irrationell hockeyångest här på HS. Detta kan ha en biologisk bakgrund och beror på en hockeystörning i det centrala hockeynervsystemet. Jag tänkte nu gå in lite mer på hockeydjupet i frågan fortsättningsvis.
Det är förmodligen vanligt med en kombination av psykologiska och biologiska faktorer när irrationell hockeyångest uppstår. Irrationell hockeyångest kombineras dessutom ofta med rationell hockeyångest i samband med hockeykriser och problematiska hockeylivshändelser. Rationell hockeyångest adderar sig då till den irrationella och de förstärker varandra ( *Se fig 1 i bifogad fil). Val av terapi måste baseras på en sådan bedömning och blir således ofta en kombination av olika hockeyterapimöjligheter.
"Hockeyarv och hockeymiljö"
Ett sådant synsätt är naturligt mot bakgrund av de två senaste årtiondens hockeyångestforskning. Ärftlighetsstudier och tvillingforskning har visat att en del hockeysupportrar har en medfödd benägenhet att utveckla vissa typer av hockeyångesttillstånd. Att biologiska faktorer spelar in är egentligen en självklarhet eftersom själva hockeyångestreaktionen är en biologisk funktion.
Att känsligheten för organismens livsviktiga hockeyalarmfunktion ligger på olika nivåer hos olika hockeysupportrar är ett rimligt antagande även om vi inte kan mäta spänningsnivå på samma sätt som blodtryck eller ämnesomsättning. Vi är hänvisade till att bedöma symtomens omfattning och styrka. I dagens läge är det inte någon tvekan om att irrationell hockeyångest kan bero på såväl arv som miljö och såväl biologiska som psykologiska faktorer. Däremot är det svårt att veta när den enskilda personens hockeyångest har psykologisk eller biologisk bakgrund, för att inte tala om alla tänkbara kombinationer av psykologiska och biologiska faktorer som kan förekomma hos en och samma hockeysupporter.
Den irrationella hockeyångestens problematik
"Hockeyångeststörningar" är att betrakta som en hockeysupporterfolksjukdom då ungefär en tiondel av hockeybefolkningen lider av hockeyångestbesvär. Kunskaperna om hockeyångest är trots detta betydligt sämre än om många andra sjukdomar (t ex för högt blodtryck) som drabbar lika många hockeysupportrar.
Minoriteten lider av något som majoriteten är välbekant med, efter som alla har upplevt hockeyspänning, hockeyoro eller hockeyångest som normalfenomen. Vad majoriteten inte känner till och inte kan föreställa sig är den sjukliga hockeyångestens styrka och omfattning!
Vem kan egentligen föreställa sig hur hockeylivet gestaltar sig för den som aldrig kan slappna av och som oavbrutet känner sig så spänd, som man normalt bara gör inför svåra påfrestningar? Hockeysupportrar utgår från sina egna hockeyerfarenheter. De har upplevt hockeyoro/ångest i problematiska situationer och hockeyångestkänslan har försvunnit när problemet lösts. Med andra ord har man utnyttjat hockeyvarningsignalen för sitt rätta ändamål. Naturligt nog upplyses även den som drabbas av irrationell hockeyångest om att "det finns ingen anledning att oroa sig" eller att "de bakomliggande problemen måste lösas".
Lättare hockeyångest kan vara positiv
Svår hockeyångest alltid negativ.
Kan irrationell hockeyångest vara positiv?
Ja, till en viss gräns och under vissa omständigheter. Hockeysupportrar med lätt förhöjd spänningsnivå upplevs i regel som känslosamma supportrar med växlande, svängande stämningsläge, de är aktiva och spontana i sina inlägg i gästboken.
De väljer ofta ett skapande yrke och frågan är om en förhöjd hockeyspänning är ett villkor för exempelvis konstnärligt skapande i gästböckerna. Även en måttligt förhöjd hockeyspänningsnivå kan vara positiv om hockeysupportern kanaliserar sin rastlöshet antingen som kreativt hockeyskapande eller i någon form av obunden sysselsättning. Den kan däremot vara till nackdel för den som lever under i detta avseende ogynnsamma omständigheter med en alltför bunden hockeylivssituation. Högre grad av hockeyoro eller hockeyångest är inte positiv för någon, då den blockerar all kreativitet och bryter ned den egna hockeypersonligheten här på HS.
Sänkt spänningsnivå kan också vara fördelaktig under vissa förutsättningar. Hockeysupportrar med lätt sänkning uppfattas som trygga, pålitliga och stabila. vid ännu lägre nivå blir omdömet mindre smickrande som "tråkig", känslomässigt torftig" osv. I slutändan skymtar den liknöjda hockeysupportern som trots att han/hon kanske inte möter allmän uppskattning upplever ett med all sannolikhet högre välbefinnande än sin hockeyångestdrabbade motsvarighet i andra ändan av skalan.
To be continued.....