dr Dängroth: Jag passar på att byta tråd här och nu. Jorå nog har jag lagt ned några timmars studier på detta hockeyångestämne alltid. Kul också att det uppskattas av en del här på HS som verkligen vill lära sig lite mer om sin hockeyångestsjukdomssituation. Jag känner verkligen att problemet här på gb:n börjar att mildras en aning i och med mitt jättehockeyångestarbete i frågan. Vet inte var du fått uppgifterna ifrån att jag skulle tro att hockeyångesten skulle gå att bota för all framtid? Självklart så är det som du beskriver det att vi måste lära oss att leva med hockeyångesten inpå oss. Däremot så finns det precis som jag också har beskrivit det en hel del hjälp att tillgå och det är där jag kommer in i hockeyångestbehandlingen.
Ungefär hälften av hockeyångeststörningarna har ett långvarigt förlopp. Ändå är prognosen ljus i de fall man lyckas med att förbättra den allmänna hockeylivskvalitén. Har man en gång upplevt hur en framgångsrik hockeyångestbehandling kan vara samt hur hockeylivssituationen och hockeylivskvalitén kan förändras positivt, tolereras hockeyångest mycket bättre efter avslutad behandling. Man vet att möjligheten till hjälp finns och kan tillgripas vid behov. Man har skaffat erfarenhet och en avsevärt förbättrad plattform för att möta kommande svårigheter. Man har helt enkelt lärt sig att hantera sin hockeyångest.
Behandling av hockeyångesttillstånd. Allmänna principer:
Behandlingens första delmål är precis som jag skrev i mitt förra inlägg att minska och helst eliminera hockeyångesten fast det sistnämda kan vara svårt för att inte säga omöjligt. Detta gäller oberoende av om hockeyångesten nyligen debuterat eller om följdverkningar har hunnit uppstå. I det förra fallet bör hockeyångesten minskas för att förebygga skadeverkningar, i det senare för att hockeyskadorna i lugn och ro skall kunna repareras med olika psykohockeysociala åtgärder. Hockeyångest kan minskas med psykologiska och medicinska behandlingsmetoder. All hockeyångestbehandling måste innehålla psykologiska ingredienser och medicinsk behandling bör reserveras för irrationella, sjukliga hockeyångesttillstånd. Rationell hockeyångest, orsakad av hockeylivsproblem och hockeykriser, skall bara i undantagsfall medicineras.
Praktiska behandlingsprinciper: Innan behandlingen påbörjas bör man vara informerad och införstådd med några viktiga, praktiska punkter. Man måste känna till skillnaden mellan hockeyångestdämpande medel med snabbt insättande effekt och hockeymedel som verkar på längre sikt. Bensodiazepiner reducerar hockeyångest, effekten inträder snabbt (inom en timme) och försvinner snabbt (efter några timmar). Buspar liksom hockeyantidepressiva medel, har inte någon omedelbar effekt utan den kommer efter ett par veckors användning.
Ge behandlingsförsöket tid!
När det gäller dosering, effekt och biverkningar förekommer stora individuella variationer för alla läkemedel. Därför måste man pröva sig fram och vara beredd på att försöket tar tid. Det är viktigt att man är förberedd på detta och inte blir besviken om det skulle slumpa sig så att man i början inte upplever någon positiv hockeyeffekt. Det gäller att känna till och vara förberedd på de bieffekter som de olika hockeypreparaten kan ge, veta vilka som kan förväntas gå över under behandlingen och vilka som försvinner efter behandlingens slut.
Bli expert!
Överhuvudtaget gäller det att man bör inhämta så objektiv information som möjligt både om sin hockeysjukdom, om behandlingsprinciper, mediciner, biverkningar och inte minst förväntat resultat. Den som har förmåga att tillgodogöra sig information kan så småningom bli hockeyångestexpert på sina besvär, lära sig hantera sina hockeyångestmediciner och aktivt delta i behandlingsplanering som då har alla förutsättningar att ge ett bra resultat.
Det krävs tålamod.
Även när medicineringen blir välinställd från början kan resultatet dröja. Detta gäller i synnerhet om man haft sina besvär under en lång tid, hunnit utveckla allehanda sekundära hockeyångestmanifestationer som ångestfestivaler m.m. och en hockeylivssituation som i sig alstrar hockeyångest enligt den onda cirkelns princip (se fig. 2). I dessa fall kan det naturligtvis ta lång tid innan cirkeln vänds i positiv riktning, vilket man också bör vara förberedd på.
Buspar® (buspiron) Buspar är ett ofta använt läkemedel vid hockeyångest av generaliserad typ. Den hockeyångestlindrande effekten sätter in gradvis. Buspar skall alltså inte användas som akut- eller behovsmedicinering (d v s bara ta en tablett då och då) utan skall tas som en kur varje dag under minst en månad. Buspar har inte någon tröttande eller muskelavslappnande effekt. I normala fall bevaras alltså reaktionsförmåga, muskelstyrka och minne. Därför är läkemedlet inte märkt med varningstriangel, vilket innebär att Buspar inte påverkar förmågan att fortsätta att skriva inlägg i gästboken.
Buspar orsakar inte abstinenssymtom eller läkemedelsberoende, vilket medför att medlet är lämpligt vid längre tids behandling. Buspar skyddar inte heller mot abstinens orsakad av bensodiazepiner. Därför skall man aldrig byta tvärt från en bensodiazepin medicinering till buspar. Biverkningar kan vara ostadighetskänsla, huvudvärk och illamående. Om biverkningar uppträder så brukar de vanligtvis avklinga efter någon veckas behandling.
Bensodiazepiner Bensodiazepiner (t ex Sobril, Stesolid, Valium, Xanor) kallas en grupp läkemedel som kännetecknas av snabbt insättande lugnande, avslappnande och hockeyångestdämpande effekt. Beroende av vilket preparat man väljer får man en dämpande effekt en halv till en timme efter tablettintag. Effekten avklingar efter 3-5 timmar. Den är således snabbt insättande och avtagande och vill man åstadkomma en jämn sänkning av hockeyångestnivån får man ta en dos flera gånger dagligen.
Dåsighet och yrsel är biverkningar särskilt i början och om dosen är hög. Även reaktionsförmåga och närminne kan försämras, vilket kan innebära att man är olämplig som gästboksskribent. Annars ger bensodiazepiner få biverkningar som kan upplevas som obehagliga eller farliga. Bensodiazepiner skall inte kombineras med alkohol. En nackdel är risk för beroendeutveckling som ungefär hälften av hockeysupportrarna löper efter att de regelbundet medicinerat under en längre tid. Bensodiazepiner ska i första hand användas vid korttidsbehandling för att på så sätt utnyttja deras snabba effekt och minska risken för beroendeutveckling. Många hockeysupportrar använder bensodiazepiner som behovsmedicin. Supportern vet att i en besvärlig hockeyångestframkallande situation kan han/hon få snabb hjälp, vilket i sig ger en trygghetskänsla.
Antidepressiva hockeyläkemedel: Ett flertal antidepressiva hockeysupporterläkemedel, t ex Anafranil, Seroxat, Cipramil och Zoloft har i kliniska studier visat sig vara effektiva mot panikhockeyångest. Däremot finns inga studier gjorda vid hockeyångest av generell typ. Antidepressiva hockeyläkemedel har inte någon omedelbar verkan, utan effekten kommer efter ett par veckors medicinering då de förhindrar uppkomsten av panikhockeyattacker vid panikhockeysyndrom.
För de äldre antidepressiva, typ Anafranil, är de vanligaste biverkningarna muntorrhet, trög mage, vattenkastningsbesvär, svettningar, darrhänthet och yrsel.
När det gäller de nyare antidepressiva, sk SSRI, ser man något annorlunda, ofta lindrigare, biverkningsprofil. Vanliga biverkningar för dessa är illamående, huvudvärk, magbesvär. Biverkningarna är oftast dosberoende och mest förekommande i början på behandlingen. Många biverkningar brukar avklinga med tiden.
Man brukar börja medicineringen försiktigt med låga doser för att sedan ökas tillls man får en tillfredsställande effekt, dvs bromsar upp panikhockeyattackerna. Inga av de antidepressiva hockeyläkemedlen är beroendeframkallande, men abstinenssymtom kan uppträda om behandlingen avbryts tvärt. Vanliga symtom är yrsel, hockeyångest och muskeltrötthet i musarmen.
I min nästa avhandling här på HS kommer jag också att ta upp detta med den psykologiska hockeyångestbehandlingen, såsom hockeybeteendeterapi, hockeykognitiva och jagstärkande hockeyterapiformer. osv.
Rip Kirby: Jag ber om ursäkt för detta. Tanken var att prova i stängd miljö om kopplingen till Youtube fungerar på ett bra sätt för att kunna bjuda på en liverapport nere i Växjö ikväll innan matchen
· 
Ungefär hälften av hockeyångeststörningarna har ett långvarigt förlopp. Ändå är prognosen ljus i de fall man lyckas med att förbättra den allmänna hockeylivskvalitén. Har man en gång upplevt hur en framgångsrik hockeyångestbehandling kan vara samt hur hockeylivssituationen och hockeylivskvalitén kan förändras positivt, tolereras hockeyångest mycket bättre efter avslutad behandling. Man vet att möjligheten till hjälp finns och kan tillgripas vid behov. Man har skaffat erfarenhet och en avsevärt förbättrad plattform för att möta kommande svårigheter. Man har helt enkelt lärt sig att hantera sin hockeyångest.
Behandling av hockeyångesttillstånd.
Allmänna principer:
Behandlingens första delmål är precis som jag skrev i mitt förra inlägg att minska och helst eliminera hockeyångesten fast det sistnämda kan vara svårt för att inte säga omöjligt. Detta gäller oberoende av om hockeyångesten nyligen debuterat eller om följdverkningar har hunnit uppstå. I det förra fallet bör hockeyångesten minskas för att förebygga skadeverkningar, i det senare för att hockeyskadorna i lugn och ro skall kunna repareras med olika psykohockeysociala åtgärder. Hockeyångest kan minskas med psykologiska och medicinska behandlingsmetoder. All hockeyångestbehandling måste innehålla psykologiska ingredienser och medicinsk behandling bör reserveras för irrationella, sjukliga hockeyångesttillstånd. Rationell hockeyångest, orsakad av hockeylivsproblem och hockeykriser, skall bara i undantagsfall medicineras.
Praktiska behandlingsprinciper:
Innan behandlingen påbörjas bör man vara informerad och införstådd med några viktiga, praktiska punkter. Man måste känna till skillnaden mellan hockeyångestdämpande medel med snabbt insättande effekt och hockeymedel som verkar på längre sikt. Bensodiazepiner reducerar hockeyångest, effekten inträder snabbt (inom en timme) och försvinner snabbt (efter några timmar). Buspar liksom hockeyantidepressiva medel, har inte någon omedelbar effekt utan den kommer efter ett par veckors användning.
Ge behandlingsförsöket tid!
När det gäller dosering, effekt och biverkningar förekommer stora individuella variationer för alla läkemedel. Därför måste man pröva sig fram och vara beredd på att försöket tar tid. Det är viktigt att man är förberedd på detta och inte blir besviken om det skulle slumpa sig så att man i början inte upplever någon positiv hockeyeffekt. Det gäller att känna till och vara förberedd på de bieffekter som de olika hockeypreparaten kan ge, veta vilka som kan förväntas gå över under behandlingen och vilka som försvinner efter behandlingens slut.
Bli expert!
Överhuvudtaget gäller det att man bör inhämta så objektiv information som möjligt både om sin hockeysjukdom, om behandlingsprinciper, mediciner, biverkningar och inte minst förväntat resultat. Den som har förmåga att tillgodogöra sig information kan så småningom bli hockeyångestexpert på sina besvär, lära sig hantera sina hockeyångestmediciner och aktivt delta i behandlingsplanering som då har alla förutsättningar att ge ett bra resultat.
Det krävs tålamod.
Även när medicineringen blir välinställd från början kan resultatet dröja. Detta gäller i synnerhet om man haft sina besvär under en lång tid, hunnit utveckla allehanda sekundära hockeyångestmanifestationer som ångestfestivaler m.m. och en hockeylivssituation som i sig alstrar hockeyångest enligt den onda cirkelns princip (se fig. 2). I dessa fall kan det naturligtvis ta lång tid innan cirkeln vänds i positiv riktning, vilket man också bör vara förberedd på.
Buspar® (buspiron)
Buspar är ett ofta använt läkemedel vid hockeyångest av generaliserad typ. Den hockeyångestlindrande effekten sätter in gradvis. Buspar skall alltså inte användas som akut- eller behovsmedicinering (d v s bara ta en tablett då och då) utan skall tas som en kur varje dag under minst en månad. Buspar har inte någon tröttande eller muskelavslappnande effekt. I normala fall bevaras alltså reaktionsförmåga, muskelstyrka och minne. Därför är läkemedlet inte märkt med varningstriangel, vilket innebär att Buspar inte påverkar förmågan att fortsätta att skriva inlägg i gästboken.
Buspar orsakar inte abstinenssymtom eller läkemedelsberoende, vilket medför att medlet är lämpligt vid längre tids behandling. Buspar skyddar inte heller mot abstinens orsakad av bensodiazepiner. Därför skall man aldrig byta tvärt från en bensodiazepin medicinering till buspar. Biverkningar kan vara ostadighetskänsla, huvudvärk och illamående. Om biverkningar uppträder så brukar de vanligtvis avklinga efter någon veckas behandling.
Bensodiazepiner
Bensodiazepiner (t ex Sobril, Stesolid, Valium, Xanor) kallas en grupp läkemedel som kännetecknas av snabbt insättande lugnande, avslappnande och hockeyångestdämpande effekt. Beroende av vilket preparat man väljer får man en dämpande effekt en halv till en timme efter tablettintag. Effekten avklingar efter 3-5 timmar. Den är således snabbt insättande och avtagande och vill man åstadkomma en jämn sänkning av hockeyångestnivån får man ta en dos flera gånger dagligen.
Dåsighet och yrsel är biverkningar särskilt i början och om dosen är hög. Även reaktionsförmåga och närminne kan försämras, vilket kan innebära att man är olämplig som gästboksskribent. Annars ger bensodiazepiner få biverkningar som kan upplevas som obehagliga eller farliga. Bensodiazepiner skall inte kombineras med alkohol. En nackdel är risk för beroendeutveckling som ungefär hälften av hockeysupportrarna löper efter att de regelbundet medicinerat under en längre tid. Bensodiazepiner ska i första hand användas vid korttidsbehandling för att på så sätt utnyttja deras snabba effekt och minska risken för beroendeutveckling. Många hockeysupportrar använder bensodiazepiner som behovsmedicin. Supportern vet att i en besvärlig hockeyångestframkallande situation kan han/hon få snabb hjälp, vilket i sig ger en trygghetskänsla.
Antidepressiva hockeyläkemedel:
Ett flertal antidepressiva hockeysupporterläkemedel, t ex Anafranil, Seroxat, Cipramil och Zoloft har i kliniska studier visat sig vara effektiva mot panikhockeyångest. Däremot finns inga studier gjorda vid hockeyångest av generell typ. Antidepressiva hockeyläkemedel har inte någon omedelbar verkan, utan effekten kommer efter ett par veckors medicinering då de förhindrar uppkomsten av panikhockeyattacker vid panikhockeysyndrom.
För de äldre antidepressiva, typ Anafranil, är de vanligaste biverkningarna muntorrhet, trög mage, vattenkastningsbesvär, svettningar, darrhänthet och yrsel.
När det gäller de nyare antidepressiva, sk SSRI, ser man något annorlunda, ofta lindrigare, biverkningsprofil. Vanliga biverkningar för dessa är illamående, huvudvärk, magbesvär. Biverkningarna är oftast dosberoende och mest förekommande i början på behandlingen. Många biverkningar brukar avklinga med tiden.
Man brukar börja medicineringen försiktigt med låga doser för att sedan ökas tillls man får en tillfredsställande effekt, dvs bromsar upp panikhockeyattackerna. Inga av de antidepressiva hockeyläkemedlen är beroendeframkallande, men abstinenssymtom kan uppträda om behandlingen avbryts tvärt. Vanliga symtom är yrsel, hockeyångest och muskeltrötthet i musarmen.
I min nästa avhandling här på HS kommer jag också att ta upp detta med den psykologiska hockeyångestbehandlingen, såsom hockeybeteendeterapi, hockeykognitiva och jagstärkande hockeyterapiformer. osv.
Too be continued....