neutral: Alltså, min tanke med att ta upp Lasse Marklund var just precis med tanke på hans tidigare "meriter" från tiden i SAIK. Där han då ordagrant fanns med i en betydande och väldigt framgångsrik omdaning av hela Skellefteå AIK´s ungdoms- och juniorsatsning. En satsning som burit frukt löpande och gör så även idag. Hade Timrå IK detta i baktanke när man tog in honom? Och isåfall, varför händer det inte ett dugg positivt med juniorsidan?
Rip Kirby: Nu har man både läst och hört om denna vad som måste sägas vara unika satsning på ungdomar/juniorer i SAIK, där den förändring som skedde i "den dagliga verksamheten" fortfarande är hela motorn och drivkraften bakom varför man är så lyckosamma. Vad var då skälet till att Timrå IK anställer mannen, myten, legenden Lasse Marklund? Jag skjuter från höften, utan att veta varför, men hade man en tro och förhoppning att det kanske skulle gå att göra om och göra rätt även i Timrå? Nu vet jag om att det inte är så enkelt att bara göra om en sak och ta för givet att man når samma resultat. Kanske att den typen av upplägg passat perfekt i guldstaden, men inte stämmer lika bra här i Timrå?
Man ska ju känna till att Timrå IK var tidiga i sin satsning på ungdomar och juniorer. Säsongen 1966/67 tilldelades Inge Hammarström titeln sveriges bästa junior och samma säsong uppmärksammades "Hockeyskolan" i TV, som vi var pionjärer med. Jag citerar boken "Timrå IK - en klassiker":
"Det låter kanske tjatigt, men Timrå IK´s välkända ishockeyskola intresserar hela distriktet. Idéskaparen Verner Persson, har verkligen lyckats skapa en imponerande sak med denna skola. Tre ljudbildband skall säljas över hela verige. Den ryske tränaren Tarasov blev mycket imponerad när han fick titta på ljudbildbanden."
En satsning som mynnar ut i landslagsuppdrag på juniorsidan samma säsong: Tommy Andersson - juniorlandslaget, 7 matcher, Stefan Pettersson - juniorlandslaget, 7 matcher, Åke Söderberg - juniorlandslaget, 7 matcher, Håkan Pettersson - juniorlandslaget, 5 matcher, 4 mål.
Säsongen 1968-69 spelades av någon underlig anledning spelet i JSM två gånger under samma säsong. Timrå IK vann båda gångerna. Andra gången, på hemmaplan, gick resultaten såhär:
2:a omgången: IFK Umeå-Tmrå IK 2-7 Kvarstfinal: Timrå IK-Hammarby IF 4-1 Semifinal: Timrå IK-Grums IK 8-5 Final: Timrå IK-Leksands IF 5-2
Rip Kirby: Välkommen Olli Jokinen! Som förväntat. Har en mycket bra känsla att detta blir väldigt bra.
”Motståndarna ska känna skräck när de kommer hit” – Jag vill att laget ska spela fort, vi ska ha snabba förflyttningar. Vi ska attackera direkt när vi har pucken och vi ska försvara direkt när vi inte har den. Vi ska ha en ”in your face style”, säger han
Rip Kirby: Man kan ju hoppas Molinder som J20 coach tar med lite från det han sysslat med i A-laget med individuell utveckling och kanske snappar upp det Jokinen tillför kring träningen m.m.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
