söder över: Ingenting är omöjligt. Vi lyckades slå ur underläge med Lill Kenta och smått vara och nosa på finalspel. Det ofta med en backsida som inte var mycket sett till namnen på pappret. Men där han fick ut mycket genom spelidén och att alla jobbade som en enhet.
Får lite Kenta vibbar över Jokinen med. En tränare som fick med alla på skutan och att sätta det hårda arbetet först. Lill Kenta lyfts ju än idag upp av många gamla Timråspelare som den bästa tränare de haft i karriären.
Varenda spelare i laget verkar nu också lyfta upp Jokinen. Som Emil.P sa i podden senast. Att sättet Jokinen leder laget gör att man blir inspirerad och är beredd att göra det hårda jobbet.
Hoppas detta kommer funka med Jokinens filosofi. För då tror jag att vi hittat en riktig guldklimp i vår tränare. Speciellt att han verkar vilja jobba hårt och även vilja vara med och utveckla vår juniorsida.
Kommer Timrå någonsin bli ett lag som utomstående någonsin kommer tro på?
Har vi ekonomiska chanser att bli det laget tror ni?
Som Rögle lyckades med ex vis,
Det betyder självklart inte att man blir några segrare bara för det men det ger uppmärksamhet.
Vår backsida känns som akilleshälen år in och år ut.
Tunn och begränsad…
Jag har ingen överdriven oro för att dom inte ska vara ett, likt ifjol minst sagt stabilt lag i egen zon.
Men det vore mumma att någon gång få lite av den flärd som Mikko Lehtonen och Johannes Kinnwall gav oss en gång i tiden.
Jaja underdog’s vinner alltid skönare än lagen som håller för favoritskapet!