Rip Kirby: ”Uppe i Dövik finns mammas kille, ja han heter modomille. Modomille är alltid arg, aldrig får han nog, med modokvarg. I Timrås gästbok dyker han ofta opp, fastän hans vänner ropar STOPP. Modomille, clay och jfk, sprang i skogen, tjo å hej. Så en dag kom Timrå svart, åt dem alla på en kvart. Till museet gick då Henke lille, med sin Karlin, men utan modomille.”
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
”Uppe i Dövik finns mammas kille, ja han heter modomille.
Modomille är alltid arg, aldrig får han nog, med modokvarg.
I Timrås gästbok dyker han ofta opp, fastän hans vänner ropar STOPP.
Modomille, clay och jfk, sprang i skogen, tjo å hej.
Så en dag kom Timrå svart, åt dem alla på en kvart.
Till museet gick då Henke lille, med sin Karlin, men utan modomille.”