Ja herregud kreativiteten går tydligen på högvarv för närvarande. Jag kan lova er att även om TIK inte skulle ta en endaste poäng till så kommer jag aldrig att bua ut laget. Det krävs väl ett barns förstånd att inse att ingen människa blir bättre av att höra att omgivningen tycker att man är urusel. Eller menar förslagsgivarna att om ni inte presterar tillräckligt på jobbet så borde ni drabbas av en kollektiv utskällning av arbetskamraterna ? Skulle ni fungera bättre efter det ? Att sen Peo & co. Måste markera sitt missnöje med vissa prestationer är en annan sak. Det gör man enskilt med de berörda individerna eller med hela laget om det gäller alla. Men att bua ut laget är det mest primitiva och destruktiva man kan ägna sig åt. Är det någon som tror att inte spelarna inser att det inte går bra ? Saker och ting är inte så enkla att åtgärda. Börjar det gå motigt och man ramlar efter i tabellen så behövs det väldigt lite för att de negativa tankarna börjar tränga på under matcherna. Man blir helt enkelt rädd att misslyckas. Problemet är att detta i kombination med att Z är så oerhört dominerande i laget passiviserar de andra. Utan andra jämförelser så kan man se fenomenet i andra lagsporter som Detroit Pistons och Jerry Stackhouse förra året, eller varför inte när jag ser grabbens hockeylag spela match. Stjärnorna har pucken och när de vid några enstaka gånger tappar pucken blir lagkompisarna skräckslagna. Man kan tycka att det sistnämnda exemplet är märkligt eftersom vi ju i TIK talar om vuxna människor, men fenomenet finns i alla åldrar och har inget med spelskicklighet att göra , utan problemet stavas självförtroende. Det finns inga enkla recept tyvärr. Ett är att dra ner på Z:as speltid radikalt och låta honom satsa på offensiven. Rekrytera in ett antal prestigelösa veteraner som har varit med i med och motgång och som kan lyfta moralen ( i det fallet hoppas jag mycket på Åhlund även om han kanske inte presterar så mycket på planen ). Uppmuntra de potentiella ledarna som Peltoma och Casselståhl att stiga fram och ta ett aktivt Pep-ansvar för spelarna i båset och på isen. Jag säger inte att det vänder efter detta, men det är ett bra mycket bättre försök än att bua ut sitt eget lag !
Jag kan lova er att även om TIK inte skulle ta en endaste poäng till så kommer jag aldrig att bua ut laget. Det krävs väl ett barns förstånd att inse att ingen människa blir bättre av att höra att omgivningen tycker att man är urusel.
Eller menar förslagsgivarna att om ni inte presterar tillräckligt på jobbet så borde ni drabbas av en kollektiv utskällning av arbetskamraterna ? Skulle ni fungera bättre efter det ?
Att sen Peo & co. Måste markera sitt missnöje med vissa prestationer är en annan sak. Det gör man enskilt med de berörda individerna eller med hela laget om det gäller alla. Men att bua ut laget är det mest primitiva och destruktiva man kan ägna sig åt. Är det någon som tror att inte spelarna inser att det inte går bra ?
Saker och ting är inte så enkla att åtgärda. Börjar det gå motigt och man ramlar efter i tabellen så behövs det väldigt lite för att de negativa tankarna börjar tränga på under matcherna. Man blir helt enkelt rädd att misslyckas. Problemet är att detta i kombination med att Z är så oerhört dominerande i laget passiviserar de andra.
Utan andra jämförelser så kan man se fenomenet i andra lagsporter som Detroit Pistons och Jerry Stackhouse förra året, eller varför inte när jag ser grabbens hockeylag spela match. Stjärnorna har pucken och när de vid några enstaka gånger tappar pucken blir lagkompisarna skräckslagna.
Man kan tycka att det sistnämnda exemplet är märkligt eftersom vi ju i TIK talar om vuxna människor, men fenomenet finns i alla åldrar och har inget med spelskicklighet att göra , utan problemet stavas självförtroende. Det finns inga enkla recept tyvärr. Ett är att dra ner på Z:as speltid radikalt och låta honom satsa på offensiven. Rekrytera in ett antal prestigelösa veteraner som har varit med i med och motgång och som kan lyfta moralen ( i det fallet hoppas jag mycket på Åhlund även om han kanske inte presterar så mycket på planen ). Uppmuntra de potentiella ledarna som Peltoma och Casselståhl att stiga fram och ta ett aktivt Pep-ansvar för spelarna i båset och på isen.
Jag säger inte att det vänder efter detta, men det är ett bra mycket bättre försök än att bua ut sitt eget lag !