Iofs om du inte arbetar eller hämtar anhörig kan det verka konstigt om du går in och sätter dig och observerar miljön…
Det är ganska dassig miljö. Ganska hård och inte så mjuk, fin och respektfullt…
Ibland smyghäpnar jag när jag får insyn via min dotter.
Jag är glad så länge den kulturen kan hållas borta från SCA arena.
Att vråla hata Leksand eller Brunass eller vilket lag vi nu möter gillar jag inte men det mest då det sannolikt stärker vi mot dom och höjer kamplust hos motståndaren. Känns sjukt onödigt att bjuda på…
Horunge vrål tycker jag bara är dassigt rakt igenom. Busvisslingar visar ganska tydligt när man är missnöjd både för domare och motståndare… Det hörs bra med.
Det här är ingenting jag skulle skriva insändare i tidningen om. Jag tycker det vittnar om en jävligt skyddad tillvaro.
Samhället är ganska hårt polariserat och samtal om viktiga saker blir allt svårare. Psykisk ohälsa bland unga går inte åt rätt håll.
15 åringar skjuter och spränger åt höger och vänster.
Jag tycker personligen att hockeyn och dess inramning är bland det minst angelägna att adressera utanför hockeyrummet…
söder över: Jag tänker att det här blir min sista kommentar i frågan (mest för att det inte riktigt leder nånstans). Jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet man försöker missförstå och när argumenten börjar närma sig "ah men dom då?!?! dom är ju värre!!" eller "är'u lättkränkt eller?!" så finns det inte mycket väg framåt.
Jag har inga problem med att visa känslor under matchen (eller före eller efter), det är hur man väljer att verbalisera dom som är mitt problem. Det är inte att man skriker utan vad man skriker. Det finns i min värld ingen rimlighet att kollektivt stå och skrika horunge.
Är fullt medveten om att det skriks dumheter från sittplats också och tycker det är lika illa. Men jag har inte riktigt tid att leta upp enskilda individer för att maila eller ringa dom. Så då blir det enklare att adressera ett kollektiv (kanske också lite rimligare då VS hörs betydligt mer än enskild individ halvvägs upp på K-läktaren).
Jag förespråkar ingen som helst avstängning eller uteslutning i frågan utan tänker att vuxna människor kan ha vuxna samtal om saker.
Att andra är värre eller lika illa är ett ganska tamt argument då med den logiken kan jag springa runt och så folk på käften bäst jag vill, det finns ju trots allt andra som skjuter människor, jag misshandlar dom ju bara. Samma sak blir det med att det var minsann värre förr. Historiskt sett har vi haft vänstertrafik i Sverige, jag tror inte nån skulle acceptera det som argument för att jag ska få dundra fram på E4 mot körriktningen idag.
Är det så viktigt att få bete sig så här att det är värt risken att tappa biljettintäkter och i värsta fall en sponsor (igen så är det skillnad på enskilda individer och VS då det är uppenbart närmare kopplat till Timrå IK). Nån skrev att biljettförsäljningen ökar och absolut. Men hur länge gör den det om det här fortsätter? (jag upplever inte att varit såhär "illa" särskilt länge)
Vad är det för kultur vi vill presentera för kidsen? räcker det inte med all skit dom redan utsätts för? hur vore det om hockeykulturen visade nått annat?
Jag bugar därmed ut mig eftersom det här liknar mer och mer en okonstruktiv allt eller inget, svart eller vitt diskussion. För mig handlar det om nyans och att det borde gå att skapa stämning, visa känslor, har roligt eller vara upprörd på domslut utan att skandera horunge (en mors eventuella yrkesval har trots allt ganska lite med hockeyprestationer att göra).
söder över: Det här är på ett sätt en lite fördummande diskussion. Som om man skulle tillhöra ett av två läger: ett läger där man anser att man bara få säga fina saker i klacken och där vi här inne skulle komma överens om vad som får sägas och inte (jag vet Mike, det var ironi), och ett annat läger där man vill ha ös och drag på läktarna, och där det är likställt med lite våld och ramsor som i stort sett bara består av horunge och glåpord. Så är det ju inte. För mig får man gärna hojta hata om man tycker det är nödvändigt, men jag förstår inte varför det skulle vara uteslutet att skapa tryck med riktiga ramsor. Är det så att kärnan av supportrar i klacken hellre stannar hemma om de inte får slåss lite och ropa allt vad som faller dem in?
söder över: Jag tänker att det här blir min sista kommentar i frågan (mest för att det inte riktigt leder nånstans). Jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet man försöker missförstå och när argumenten börjar närma sig "ah men dom ... | #Läs mer ·
· 
· 
Hmmm..
Iofs om du inte arbetar eller hämtar anhörig kan det verka konstigt om du går in och sätter dig och observerar miljön…
Det är ganska dassig miljö.
Ganska hård och inte så mjuk, fin och respektfullt…
Ibland smyghäpnar jag när jag får insyn via min dotter.
Jag är glad så länge den kulturen kan hållas borta från SCA arena.
Att vråla hata Leksand eller Brunass eller vilket lag vi nu möter gillar jag inte men det mest då det sannolikt stärker vi mot dom och höjer kamplust hos motståndaren. Känns sjukt onödigt att bjuda på…
Horunge vrål tycker jag bara är dassigt rakt igenom. Busvisslingar visar ganska tydligt när man är missnöjd både för domare och motståndare…
Det hörs bra med.
Det här är ingenting jag skulle skriva insändare i tidningen om. Jag tycker det vittnar om en jävligt skyddad tillvaro.
Samhället är ganska hårt polariserat och samtal om viktiga saker blir allt svårare.
Psykisk ohälsa bland unga går inte åt rätt håll.
15 åringar skjuter och spränger åt höger och vänster.
Jag tycker personligen att hockeyn och dess inramning är bland det minst angelägna att adressera utanför hockeyrummet…
Trams.