Hemkommen och nyäten så kan jag konstatera en enorm besvikelse efter dagens match. Örebro kliver ut med kniven mot strupen, grisar och spelar aggressivt och skitigt från sekund 1. Timrå svarar med… ja ingenting… man åker ner i sarghörnet gång efter annan och blir man inte fastnaglad där och fråntagen pucken så skickar man den i blindo i rundeln. Man släpper linjerna snabbare än Karlin hinner säga ”dubbelskrob med plusmeny” och viker undan i stort sett varenda kampmoment.
Vart är hörntänderna? Fullsatt arena, chans på tredje plats i tabellen och att få stänga truten på Eriksson om ledigheten. Då viker man ihop sig och bli så små att det krävs ett elektronmikroskop för att hitta attityden.
Sen är man så jävla rädd för målvakten att man vågar inte ens sikta innan för målramen.
Krävs tydligen mer än 1231 NHL-matcher för att inse det och uppmuntra till att skita ner händerna, vinna kampmomenten och trycka tillbaka.
Ser i flödet att åsikter finns om nyväkä. Största problemet med honom är att karln är lika mjuk som sockervadd.
Sen är jag ledsen att säga det för jag hade större förväntningar på walli men han drar ner varje kedja spelmässigt han lirar med. Känns som att hans speluppfattning är högst begränsad och därför är han en bromskloss med Pettersson . Tror Mange skulle passa där.
Jag vet att jag tenderar till att sätta mkt fokus på kemin i kedjorna men kan inte komma ifrån att det inte klaffar riktigt ännu. Jag ser mer potential i Lundmark än walli. Oliver är lite som walli högre upp i hierarkin, att han inte bidrar till en positiv dynamik i topp 6 . Börjar landa i att med dagens formationer så slänger vi bort både wedda och Emils offensiva potential. Weddas spets blir också lite kvävd att han inte får utnyttja sitt fina skott då mkt fokus blir att Dahlén skall skjuta i första linan.
Isbjörnen2: Man måste ändå erkänna att Lodin är en ruskigt bra hockeyspelare som vi hade behövt i någon av våra 2 första kedjor. Känns konstigt att se honom i FBK.
· 
Örebro kliver ut med kniven mot strupen, grisar och spelar aggressivt och skitigt från sekund 1. Timrå svarar med… ja ingenting… man åker ner i sarghörnet gång efter annan och blir man inte fastnaglad där och fråntagen pucken så skickar man den i blindo i rundeln. Man släpper linjerna snabbare än Karlin hinner säga ”dubbelskrob med plusmeny” och viker undan i stort sett varenda kampmoment.
Vart är hörntänderna? Fullsatt arena, chans på tredje plats i tabellen och att få stänga truten på Eriksson om ledigheten. Då viker man ihop sig och bli så små att det krävs ett elektronmikroskop för att hitta attityden.
Sen är man så jävla rädd för målvakten att man vågar inte ens sikta innan för målramen.
Krävs tydligen mer än 1231 NHL-matcher för att inse det och uppmuntra till att skita ner händerna, vinna kampmomenten och trycka tillbaka.