Timrå IK

Simmalugnt: Alltså det finns ju hat, också finns det... hat. Hat av den sort vi hockeysupportrar yttrar med litegrann "till vardags", som t.ex mot andra lag och dess supportrar. Det här "hatet", om det sköts på det skötsamma sätt som det ska, bör aldrig komma till uttryck i annat än i ord och vissa gester. Detta "hat" är då ett sätt för den grupp individer det berör ett utmärkt sätt att hämta energi och att ständigt bygga på och förstärka den här känslan "vi mot dom".

Också har vi den andra typen av hat, den som rör t.ex våldtäktsmän, pedofiler och annat i samhället som inte ryms riktigt inom vad som generellt är accepterat.

Två helt vitt skilda begrepp egentligen, men här ligger förstås den alldeles övertydliga gränsen för vad som är "påhittat hat" och det riktiga hat som man generellt kan känna mot vad det nu är som händer. Detta tar sig ibland tyvärr uttryck i mindre roliga saker så som handgemäng och såna saker, men riktigt här behöver vi väl aldrig hamna som vuxna människor kan jag då tycka.

Slutorden blir: Idrott och supporterskap måste få innefatta känslor - varför håller vi annars på?

Rip Kirby: När ”arena i stan/Birsta” diskussionen gick som vildast för en herrans mass år sedan var det vissa som var rädda att klubben skulle ”NHL-fieras”.

Nu är vi på sätt och vis där.

Vi har ju här inne bland annat diskuterat sändningsrättigheter och dess värde under vintern.

Allt kokar ner till pengar, och det skapar en föreningskultur som blir ängslig för att göra fel och tappa pengarna, vilket leder till konformitet och förlorad identitet.