Bragd-Birger: jag förstår helt ärligt inte vad i det jag skriver som du kan tolka det som att jag är på något vis kränkt.
Jag tolkar ditt inlägg som lite av det jag påstår. Medvetet eller omedvetet tolka in massa saker för att kunna fortsätta raljera
-jag har aldrig påstått att man måste visa sitt stöd -jag har aldrig påstått att ledning agerat klockrent, tvärtom -jag har aldrig sagt att man inte får reagera eller agera på saker man inte stämmer, jag har ifrågasatt hur mycket tid och utrymme det är rimligt att det får.
Man agerade pajasaktigt från ledningen, engagerade supportrar kände sig påhoppade (även om syftet inte var det så var kommunikationen så dålig och ogenomtänkt så det är inte en orimlig känsla). Man krävde ett möte, man fick ett möte. Man krävde en ursäkt, man fick en ursäkt. Man krävde att det här får aldrig någonsin ske igen, man fick otvivelaktigt medhåll i den frågan.
Min frågeställning var ”bidrar man till harmoni eller dysfunktionalitet”, fullt acceptabla svar på det är -jag kanske ska nöja mig nu -jag nöjer mig inte för än minst 2-3 avgångar skett -jag är nöjd och släpper det -jag kommer aldrig vara nöjd, övertrampet är för stort
Eller varianter på ovanstående. Personligen så känner jag att jag är klar. Men eftersom det fortsatt verkar finnas ett behov att älta det här så kan ju jag göra ett val, jag kan låta folk göra det och välja att göra nått annat nån annanstans (och nej det här ska du inte heller tolka som nått kränkeri, utan helt enkelt to each his own).
Jag tolkar ditt inlägg som lite av det jag påstår. Medvetet eller omedvetet tolka in massa saker för att kunna fortsätta raljera
-jag har aldrig påstått att man måste visa sitt stöd
-jag har aldrig påstått att ledning agerat klockrent, tvärtom
-jag har aldrig sagt att man inte får reagera eller agera på saker man inte stämmer, jag har ifrågasatt hur mycket tid och utrymme det är rimligt att det får.
Man agerade pajasaktigt från ledningen, engagerade supportrar kände sig påhoppade (även om syftet inte var det så var kommunikationen så dålig och ogenomtänkt så det är inte en orimlig känsla). Man krävde ett möte, man fick ett möte. Man krävde en ursäkt, man fick en ursäkt. Man krävde att det här får aldrig någonsin ske igen, man fick otvivelaktigt medhåll i den frågan.
Min frågeställning var ”bidrar man till harmoni eller dysfunktionalitet”, fullt acceptabla svar på det är
-jag kanske ska nöja mig nu
-jag nöjer mig inte för än minst 2-3 avgångar skett
-jag är nöjd och släpper det
-jag kommer aldrig vara nöjd, övertrampet är för stort
Eller varianter på ovanstående.
Personligen så känner jag att jag är klar. Men eftersom det fortsatt verkar finnas ett behov att älta det här så kan ju jag göra ett val, jag kan låta folk göra det och välja att göra nått annat nån annanstans (och nej det här ska du inte heller tolka som nått kränkeri, utan helt enkelt to each his own).
Så vi syns om en vecka eller två?