Timrå IK

Det här kanske blir en patetisk text skriven av en gubbjävel. Men jag försöker ändå.

Bästa RV.

Hur fan orkar ni?

Er har man träffat på i Oskarshamn mitt i veckan i en trött serielunkmatch i Örebro, i Jönköping eller i typ "fucking" Långtbortistan! Dagen efter är ni tillbaka hemma för att jobba ihop till nästa "galna" tripp.

Oavlönat med passion som drivkraft. Hur fan orkar ni?

Ni åker Sverige runt för att stötta Timrå IK. I ur och skur.

En passion utöver det vanliga vill jag påstå.

Ibland retar delar av er subkultur upp oss mer mainstream supportrar, pk-gubbar, styrelsefolkskavajer och vi som blivit välkammade TIK-föräldrar med det vi kallar klokskap och vuxet förnuft;)

Så kommer det alltid att vara.
Vissa saker begriper man helt enkelt inte fullt ut.

Ni är rebellerna vilka får grytan att koka på riktigt!

De högavlönade spelarna fattar. Vi är många som på något vis ändå fattar.

Det här är grunden för all passion och hängiven supporterkultur. Love or hate. Så är det bara. En urkraft.

Trots att man ibland får hicka som pk-vuxen när vissa i falangerna exempelvis smyger med färger i hoods och gör upp interna nummer för att boxas i grusgropar och typ bengaler och annat jävelskap. Det blir jobbigt. Då måste vi peka finger och säga aj aj. Även om många av oss säkert ibland fantiserar i smyg om att vara lite rebell... I alla fall när man var ung och kanske orkade;)

Personligen har jag erfarenheter av RV som skulle få PK-gubbar och kärringar att fälla tårar av stolthet om jag beskrev hur. Skippar det här. Ni som känner mig kan fråga.

Nu riktar jag mig till RV.

Snälla jobbiga passionerade jävla RV...

Kom tillbaka!

Vi och LAGET behöver det rätta virket
på läktarna.

Nu!

Fortsätt stå upp för det ni står för. Men stå där. Där ni alltid ska stå.