Olli Nomadinen : håller med. Med det sagt är jag väldigt bekymrad och orolig över var vi spelmässigt befinner oss. In-your-face är begraven, och hur vår plan B är tänkt att se ut kan jag i dagsläget inte riktigt förstå. Vi alibicheckar med en spelare, missar positioneringen i mittzonen och är därmed för dåliga på att både skära av passningsvägar och snabbt kunna ligga på mottagaren. Backarna tvingas sjunka ner för att inte ha höga motståndarforwards bakom sig = mittzonen blir lättpasserad.
I egen zon har vi oerhörda problem att hantera press. Om det höga försvarsspelet till hög grad kan skyllas på trötta/sega spelare (om det nu är så), tycker jag att spelet i egen zon ser oorganiserat ut rent spelsystemmässigt. Man verkar inte alls veta var man har varandra, eller vilka passningsbara ytor man ska uppsöka när puckhållaren blir pressad. Ja, backarnas spelskicklighet spelar in. Med högre enskild kompetens hade det här varit ett icke-problem. Men nu har vi det vi har. Och då måste man ha enkla a- och b-alternativ att tillgå. Nu uppfinner man hjulet i princip varje gång, och puckar sprids helt slumpmässigt längs sargerna. Oerhört frustrerande att bevittna. Och: vi är så sjukt sönderlästa här.
Uppspelen och ingångarna i offensiv zon är också ett sorgebarn. Vi är fruktansvärt dåliga på att anfalla centralt, och vi tvingas i allt för hög grad förlita oss på dumpaåjaga. Allt som oftast enligt följande mönster: backarna passar mellan sig. Centern ligger centralt och lågt. Motståndarna täcker mitten. Ena backen får en yta och åker längs sargen. Motståndarforward skär in i åkriktningen och blockerar samtidigt pass centralt. Ytterforwards tvingas bromsa in eller stanna vid offensiv blå. Backen satsar allt på att hinna till röd innan motståndare bromsat upp honom, därefter slås pucken längs sargen (där den antingen skarvas av stillastående ytterforward, alternativt går direkt ner). Motståndarbackarna har redan hunnit vända sig, och kan därför jaga pucken med högre fart än våra forwards, därmed är dom oftast först på pucken. Byt och repetera.
Jokinen snackade stort när han kom. Han skulle revolutionera SHL med sin framåtdrivna, åkintensiva hockey. Motståndarna skulle checkas sönder, och OUR WAY OF DEFENDING skulle vinna puckarna högt och utgöra dynamon i chansskapandet. Vi skulle vara stolta över vårt lags arbete och DNA varenda match. Inget "ställa upp och vänta i mittzonen".
Skulle vara intressant att höra honom utveckla sin syn på ovanstående idag. Jag ser ingenting av det där. Vi har offensiva skills på enskilda spelare, vi är bra på att igelkottsförsvara slottet, vi har seriens bästa målvakt. That's typ it.
Jag må vara hur gnällig och deprimerande som helst, men som sagt: jag är orolig. Förluster är en sak, men hur dom kommer till är en annan. Vi är skittrista att titta på, och man kan efter en period i princip slå av TV:n och veta hur poängfördelningen blir. Ligger vi under: torsk. Leder vi: minst en poäng. Jokinen verkar helt oförmögen att förändra en matchbild. Även om han levererar snygga hårtorkar emellanåt. Målvaktshanteringen? Obegriplig. "Istid efter prestation"? Inte mycket, va? Om nu inte OJ och Eisenhower är dom enda som fallit ur ramen.
Bragd-Birger: Ja jag kan bara hålla med om det där också. Jag försöker mest peka på att det är ett gäng lag runt oss som säkerligen har högre kravställan på hur säsongen ska sluta än vad vi har men som har minst lika stora bekymmer. Kanske större (Saik, Växjö). Allt är som bekant relativt och jag saknar perspektiv här. Det blir så satans svart eller vitt, heaven or hell. Lite mer rim och reson tack
Har bara en reflektion från modos match. Deras uppspel och inspel i anfallszonen ser så enkla ut. Deras forwards tar fart, snett framåt,mellan röda och anfallsblå. Där får de en kort passning i fart, precis utanför snfallsblå, från backen, så de kan åka förbi backen eller dumpa och vara först ner på pucken.
Dr.Krykov: Hoppas på Bofors. Det vore lite rock n roll om de gick upp. För att få slipanissarna som bossar över SHL att svettas lite. Som drömmer om gullegrisen DIF.
· 
Med det sagt är jag väldigt bekymrad och orolig över var vi spelmässigt befinner oss. In-your-face är begraven, och hur vår plan B är tänkt att se ut kan jag i dagsläget inte riktigt förstå.
Vi alibicheckar med en spelare, missar positioneringen i mittzonen och är därmed för dåliga på att både skära av passningsvägar och snabbt kunna ligga på mottagaren. Backarna tvingas sjunka ner för att inte ha höga motståndarforwards bakom sig = mittzonen blir lättpasserad.
I egen zon har vi oerhörda problem att hantera press. Om det höga försvarsspelet till hög grad kan skyllas på trötta/sega spelare (om det nu är så), tycker jag att spelet i egen zon ser oorganiserat ut rent spelsystemmässigt.
Man verkar inte alls veta var man har varandra, eller vilka passningsbara ytor man ska uppsöka när puckhållaren blir pressad. Ja, backarnas spelskicklighet spelar in. Med högre enskild kompetens hade det här varit ett icke-problem. Men nu har vi det vi har. Och då måste man ha enkla a- och b-alternativ att tillgå. Nu uppfinner man hjulet i princip varje gång, och puckar sprids helt slumpmässigt längs sargerna. Oerhört frustrerande att bevittna.
Och: vi är så sjukt sönderlästa här.
Uppspelen och ingångarna i offensiv zon är också ett sorgebarn. Vi är fruktansvärt dåliga på att anfalla centralt, och vi tvingas i allt för hög grad förlita oss på dumpaåjaga.
Allt som oftast enligt följande mönster: backarna passar mellan sig. Centern ligger centralt och lågt. Motståndarna täcker mitten. Ena backen får en yta och åker längs sargen. Motståndarforward skär in i åkriktningen och blockerar samtidigt pass centralt. Ytterforwards tvingas bromsa in eller stanna vid offensiv blå. Backen satsar allt på att hinna till röd innan motståndare bromsat upp honom, därefter slås pucken längs sargen (där den antingen skarvas av stillastående ytterforward, alternativt går direkt ner). Motståndarbackarna har redan hunnit vända sig, och kan därför jaga pucken med högre fart än våra forwards, därmed är dom oftast först på pucken.
Byt och repetera.
Jokinen snackade stort när han kom. Han skulle revolutionera SHL med sin framåtdrivna, åkintensiva hockey. Motståndarna skulle checkas sönder, och OUR WAY OF DEFENDING skulle vinna puckarna högt och utgöra dynamon i chansskapandet.
Vi skulle vara stolta över vårt lags arbete och DNA varenda match. Inget "ställa upp och vänta i mittzonen".
Skulle vara intressant att höra honom utveckla sin syn på ovanstående idag. Jag ser ingenting av det där. Vi har offensiva skills på enskilda spelare, vi är bra på att igelkottsförsvara slottet, vi har seriens bästa målvakt.
That's typ it.
Jag må vara hur gnällig och deprimerande som helst, men som sagt: jag är orolig. Förluster är en sak, men hur dom kommer till är en annan. Vi är skittrista att titta på, och man kan efter en period i princip slå av TV:n och veta hur poängfördelningen blir. Ligger vi under: torsk. Leder vi: minst en poäng. Jokinen verkar helt oförmögen att förändra en matchbild. Även om han levererar snygga hårtorkar emellanåt.
Målvaktshanteringen? Obegriplig. "Istid efter prestation"? Inte mycket, va? Om nu inte OJ och Eisenhower är dom enda som fallit ur ramen.
Glad söndag på er!