Håller med El Maco. Det är svårt att sätta fingret på vad det finns för mirakelkur som skulle förlösa och frigöra Timrås förmodade bländande spel i dagsläget. Både laget och vissa supportrar har det väldigt jobbigt nu.
Vem kan få laget att lyssna och lita på att de kan nu? Vem kan få dem att gå ut och kämpa ännu mer ,utan att de åker ihop/ blir rädda för att tappa puck/ gör superkorta byten? Inte är det lätt att vara coach nu! Att komma med förslag på oreakistiska värvningar är ingen lösning. Timrå har ingen amerikansk miljardär eller någon skånsk byggherre i bakgrunden som sticker till extra stålar.
Att slåss i motgång och kämpa för sitt berättingande i en sådan situation som nu tornat upp är vi förbannat dåligt förberedda på. Mycket har gått vår väg allt från sjösättandet och genomförandet av vision 2000. Nästan spikrakt uppåt.
Snacket om slutspel innan säsongsstart jämte totalsågningarna av spelare innan de ens klivit ut på isen tedde sig bägge lika verklighetsfrämmande. Ribban lades väldigt högt. Spelare som kunde ha utvecklats mer har inte gjort det. Supportergeneration-00 (de som kom till år 2000) har väl dött av totalt tuppjuck redan eller har de bett om aktiv dödshjälp.
Jag kan inte avgöra om förlusterna mot Ö-vik sved mer än dessa, det är som om mer står på spel nu. Men det är klart att man kände att det var lika fördjävligt då. Att förlora är inte kul men hur vänder man det till vinnarkänsla och kan använda ett jävlaranamma som inte liknar panik?
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Både laget och vissa supportrar har det väldigt jobbigt nu.
Vem kan få laget att lyssna och lita på att de kan nu? Vem kan få dem att gå ut och kämpa ännu mer ,utan att de åker ihop/ blir rädda för att tappa puck/ gör superkorta byten?
Inte är det lätt att vara coach nu! Att komma med förslag på oreakistiska värvningar är ingen lösning.
Timrå har ingen amerikansk miljardär eller någon skånsk byggherre i bakgrunden som sticker till extra stålar.
Att slåss i motgång och kämpa för sitt berättingande i en sådan situation som nu tornat upp är vi förbannat dåligt förberedda på.
Mycket har gått vår väg allt från sjösättandet och genomförandet av vision 2000. Nästan spikrakt uppåt.
Snacket om slutspel innan säsongsstart jämte totalsågningarna av spelare innan de ens klivit ut på isen tedde sig bägge lika verklighetsfrämmande. Ribban lades väldigt högt. Spelare som kunde ha utvecklats mer har inte gjort det.
Supportergeneration-00 (de som kom till år 2000) har väl dött av totalt tuppjuck redan eller har de bett om aktiv dödshjälp.
Jag kan inte avgöra om förlusterna mot Ö-vik sved mer än dessa, det är som om mer står på spel nu. Men det är klart att man kände att det var lika fördjävligt då. Att förlora är inte kul men hur vänder man det till vinnarkänsla och kan använda ett jävlaranamma som inte liknar panik?